Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Det har uppstått ett litet Andrum i Livsrummet.

När sådana oplanerade Andrum helt plötsligt uppstår brukar vi städa, sortera och försöka bringa lite klarhet och ordning här. Sedan undrar vi hur allt ska få plats och funderar över förvaringsmöjligheter.

Just idag har en kurir skickats till ett närliggande shoppingcenter för att inköpa stora och många staplingsbara lådor med lock. Vi hoppas att det ska förändra situationen till det bättre här inne.

Saken är den att våra gäster i Damrummen inte är så välutrustade när de kanske lite brådstörtat och ofta helt oväntat flyttar in så det behövs kläder i alla storlekar och för alla årstider. Så här finns kläder och skor från bäbis- storl 50 – till värsta största tanten XXL. Och detta tar en väldig plats. I en jämn ström inkommer nya kassar och lådor med ett innehåll som ska sorteras in i det övriga utbudet. Ibland (typ oftast) hinner vi inte med så här blir värsta röran och svårt att ta sig fram och navigera runt i Rummen. Svängrummet minskar.

Det är då vi längtar efter Andrummen.

Och nu har det uppstått ett sådant. Det är alltid osäkert hur länge vi kan befinna oss där, några timmar eller en dag….så då får vi passa på.

Nu handlar det ju inte bara om kläder och skor.

Näädå…

När våra gäster flyttar ut har de just inget alls heller. Alla deras före detta saker rår nu någon ”hemmaman” om. Och det blir bara krångligt alltihopa. Så därför har vi också tallrikar, glas, koppar, grytor, lakan, gardiner, täcken, kuddar, mattor, leksaker och en del möbler. Bland annat. Som vi ger bort så fort vi hinner. Vilket är mycket uppskattat bland gästspelarna.

Mitt i alltihopa finns ett litet kontor som i vårt papperslösa samhälle är just proppfullt med papper. I en skämmande oordning.

Ibland tänker vi att vi egentligen borde skriva en bok om vår märkliga tillvaro här. Men absolut ingen skulle tro oss…

 

 

Annonser

Vi är kanske helt bakom flötet här i Rummet.

Tänk, vi kände inte till att det existerade ett Tillväxtverk förrän de började att figurera i Kalasbranschen.

Det kan i och för sig bero på att vi varit så upptagna med vår egen tillväxt…?

TV4 nyheterna presenterade häromdagen en lista på olika myndigheters kalaskostnader per anställd.

Värst ut var Myndigheten för Yrkesskolan. Där blev utfallet 6 628 kronor per anställd.

Längst ner hamnade Statens Folkhälsoinstitut som spenderade 9 kronor per anställd.

Japp, ni läste rätt! Nio kronor svängde de runt på.

Men vad gjorde de?

Fick de varsin pappershatt och en tuta att blåsa i?

Eller en egen ballong?

Eller fick de kasta serpentiner?

Så undrar vi fundersamt runt kaffebordet idag och tittar bekymrat ut i regnet.

Vi oroar oss också över Lugnet, Tillväxtchefen, som hamnat i Utanförskapet.

Lugnet i regeringskansliets eget Fas 3, avdelningen som kallas Elefantkyrkogården, är kanske slut nu när de övriga generaldirektörerna fått sig en egen festblåsa att liva upp stämningen med.

Och råd har de ju…?

Borde hon inte egentligen ställas till arbetsmarknadens förfogande och prövas mot hela landets arbetsmarknad?

Efterfrågan på festfixare på olika myndigheter verkar ju påfallande stor.

Fast Folkhälsoinstitutet går förstås bort – men Näringsdepartementet kommer stort – en bubblare faktiskt.

Det slår oss att det är för lite kalas här i Rummet.

Vi får dra på oss kalasbyxorna,

skvätta lite konjak i kaffemuggarna och ändra på det.

 

Den allmänt omtalade globala uppvärmningen har inte varit så påfallande häromkring

men  här i Livsrummet hålls det öppet som vanligt ändå.

Idel katastrofer och galenskap.

Alla dystra rekord är redan slagna detta oår – med råge…

Eftersom våra Rumsgäster i regel inte är så utomhusbenägna spelar vädret ingen större roll.

I Damrummen och i Barnrummen är det fullbelagt.

Även Besöksrummen är besökta.

Inget Andrum i sikte. Och i ett begränsat Svängrum.

Annat är det inom Tillväxtverket.

Det ekonomiska Svängrummet alltså.

I världen utanför Rummen rör det på sig.

Ibland får man skratta.

Samvälds-Bettan tog både handväskan och ”stonefacet” med när hon flängde iväg på helikoptertur

med sin egen agent (alltid i Drottningens tjänst) och dök rakt ner mitt i OS-invigningen.

Strong tant.

Annat är det svårare att skratta åt.

Kvinnor lever farligt på sommaren. Rapporteringen om våldtäkter och mord fyller löpsedlarna.

”Kvinnovåldet” sägs öka. Det borde väl ändå kallas ”Mäns våld”??

Eller hur?

I Falun hällde en man i 50-årsåldern någon brännbar vätska på sin fd sambo och tände på. Kvinnan överlevde men brännskadades svårt.

I Nacka blev en kvinna knivdödad av sin man.

I Nybro slog en 40-årig man ihjäl sin gamla mamma och grävde ner henne i trädgården.

I Grebbestad dödade en 60-åring sin kvinna.

På Skolgatan i Malmö slogs en kvinna ihjäl av en man hon hade en relation med.

En 40-åring I Örebro låste in en kvinna i sin lägenhet och våldtog henne samma dag som han gift sig med en annan kvinna.

Under en fotbollsturnering i Örebro misstänks tre spelare i ett pojklag ha förgripit sig på tre minderåriga flickor på en badplats.

Inte ens betande får i hagar går säkra. En äldre man ertappades i Listerby utanför Ronneby när han runkade i ett får som han först bundit ihop bakbenen på.Han försvann byxlös från platsen.

Ja, detta är bara några av de händelser som rapporterats i media under juli månad i år.

Till detta kan läggas allt det som inte når medias bevakning eller som inte polisanmäls.

Eller som försvinner i ”ordmotord” och ”nerlagt” verksamheten.

Det skrivs ledare och krönikor om att de ideella kvinnojourerna kanske borde anpassa verksamheten efter mäns ökande våldsamhet under semestertiden.

Det är konstigt att det inte ställs större krav på männen själva.

Förövrigt är den gruppen våldsam året runt.

I Livsrummet reglar och låser vi dörrar och fönster.

Funderar över nödvändig skyddsutrustning.

Är det fredstid eller ofredstider… eller ett neutralt folkhälsoproblem kanske??

 

Usch så gnälliga vi har låtit här i Rummet på sista tiden.

Det upptäcker vi när vi tittar lite bakåt.

Inte för vi inte haft anledning …. men ändå …

Annat är det med Elisabeth i England som häromdagen firade att hon jobbat som drottning i 60 år.

Den kvinnan har verkligen anammat vår egen regerings förespråkande om arbetslinjen.

Elisabeth som är över 80 år numera har tydligen inga planer på att pensionera sig.

I alla år har hon, med fingrarna strängt ihop, vickat på handen åt befolkningar i hela Samväldet. För ”vinka” kan man ju inte kalla det precis. Så lössläppt uppför sig inte den väluppfostrade Bettan. Hon har med en behärskad min goddagat folk, tagit emot blommor av nigande och bockande barn och hon lär vara en mästarinna på lämpligt ”small talk”. Bettan har alltid samma min, gnäller minsann inte, låter sig aldrig rubbas en millimeter och ser i stort likadan ut hela tiden. Kan hon vara konserverad? Balsamerad?  Hon har ständigt förvånat världen med en uppsjö av underliga huvudbonader och med kappa i matchande kulör. Och hela tiden har hon haft ett fast och stadigt grepp om sin handväska.

Vad tror ni hon har i den??

Knappast pengar. Vad skulle hon göra med dem? Legitimation, pass eller körkort behöver hon inte heller. Hemmanycklar till några av alla slotten?? Nää.

Något som hon tycker är jätteviktigt är det säkert med tanke på det krampaktiga handgreppet.

Spetsnäsduk och en flaska luktsalt kanske…?

Vad tror ni??

Här i Livsrummet har vi inga direkta planer på att slå Bettans rekord. Vi har nog med våra egna rekord och råddar fortfarande runt i värsta arbetslinjen här i Rummet.

Vi tänker mer på förestående ledigheter. 

Helt rekordochhandvickningsochgoddagsbefriade.

Förberedelserna är i full gång.

Ni vet det där med målande av tånaglar i klatschiga färger, inspekterandet av den krympande sommargarderoben (och förvånade utrop vid upptäckandet av allt nytt skrövlande som uppstått här och var) samt planerandet av de diverse avslappnande och de absolut ej arbetskrävande (eller problemfyllda) aktiviteterna.

Vi tänker på heta badtunnor, stora vinglas, kaffemuggar i småfågelsjungande bersåer, långa spännande (problemfria dock) böcker, mättande och god choklad, umgänge med de ständigt växande egna familjerna, promenader i skogar, blickande över lugna havsvikar, nakna fötter i daggvått gräs och jordgubbar med grädde….

Ja så tänker vi numera, när vi hinner tänka….

Just i kväll tänkte vi tjuvstarta med en middag tillsammans med ett gäng kvinnor som på olika sätt är distansanslutna till Livsrummet.

Bettan kommer dock inte.

 

Hektiskt i Livsrummet

Det är hektiskt i Livsrummet.

Alla gamla sorgliga rekord slås hela tiden – med bred marginal.

Våra ytterst populära Damrum är oavbrutet överfulla.

Besöksrummen besöks medan andra sitter fast i Svängrummet och någon har intagit Tomrummet. Andrum efterfrågas ständigt.

Vad är det som händer och hur ska det bli??

När vi trodde att vi hört allt blev vi tvungna att anteckna ordet ”skenhalshuggen”.

Finns sådana ord? undrade vi…

När vi hinner titta ut över världen ser allt också så galet ut.

Det verkar som om alla – många – blivit tillvanda till att våld är att betrakta som oundvikligt.

Tingsrätten i Gällevare likställer läraryrket med polisyrket – som ett yrke där man får förvänta sig att bli utsatt för våld. Och hur är det i sjukvården? På vissa akutmottagningar har man vakter för att skydda personalen. Och i socialtjänsten? Hemtjänsten? Brandkåren? Kvällsöppna butiker?

Listan på riskyrken blir längre och längre.

Flickor utbildas i självförsvar för att ha beredskap att freda sig. Från vilka?

Andra flickor larmar men tas inte på allvar med döden som följd.

Vad är det som händer? Det är väl fredstid? Eller?

Och våldet i hemmen mot kvinnor och barn? Det hedersrelaterade våldet? Det sexuella våldet? Det ekonomiska våldet?

Och så dessa tecknade porrbilder på barn.

Vissa säger att det är människoliknande barnbilder? (Vad är det? kan man undra?)

Till och med en porrtillvand porrbildsutredande polis går ut och försvarar dem. Om de nu är så harmlösa varför finns de inte som seriestripp i någon dagstidning?

Varför finns det en marknad för bilder av ”människoliknande barn” i sexuella situationer?

Varför tas inte barns utsatta situation på allvar? Varför tvingas barn till umgänge med sina förövare?

Varför är det så här??

I Malmö har ett bostadsområde att förhålla sig till en ”vrålonanerare”.

Sådana ord finns tydligen också numera.

http://www.expressen.se/kvp/grannar-nekas-hjalp-mot-vralonaneraren/

På Karolinska institutet har man att förhålla sig till en medarbetare, en docent, som skurit av och ätit  upp sin frus läppar. Han uppger sig vara kränkt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14905432.ab

Har stora delar av befolkningen blivit helt tokiga?

Följetongen Julian Assange rullar på. Han är också väldigt kränkt och vill absolut inte bli förhörd om misstänkta våldtäkter.

http://www.expressen.se/nyheter/assange-valdigt-krankt-av-det-har/

I Livsrummet är det kaotiskt och det verkar inte vara bättre i där ute i Uterummet heller.

Vi vill ta semester nu…

I en ny och kreativ anda funderar vi över en osäker Livsrumsfinansiering.

Över kaffemuggarna tänker vi på olika möjligheter och vänder på alla stenar.

Det här med avlatsbrev till exempel?

Vilken strålande affärsidé det måste ha varit.

Man marknadsförde och tog betalt för en något begränsad tid i skärselden, på klienternas väg till himmel eller helvete. Just det här med skärselden fick tydligen sitt stora genomslag på 1100-talet.

Och kunderna var så nöjda.

De kunde betala för eventuella försyndelser, lägga sig raklånga och dö i lugn och ro och i största tillförsikt.

Ingen kom och klagade efteråt heller.

Det vanliga förfarandet på den tiden var att den lokale biskopen utlovade förkortat lidande, sålde och tog betalt efter då gällande taxa.

Numera, i tider av eget företagande, offshore outsourcing, avreglerad marknad, legalisering av tidigare sakrala verksamheter och allmän privatisering, så skulle det eventuellt åter kunna finnas utrymme för en marknad med en kostnadseffektiv process. Vi skulle dessutom kunna vidareutveckla konceptet till att omfatta både spa- behandling, massage, allsidig meny, gott vin, het bastu och spektakulär underhållning (typ bonde söker fru) inom skärseldsverksamheten . Eftersom alla vet att det är betydelsefullt med valfrihet kan man själv få designa sin egen personliga skärseldsvistelse för maximal effekt.

I olika prisnivåer och givetvis all inclusive.

Säkert blir vi en bubblare inom den globala finansvärlden med ett varumärke laddat med tillvaratagande av tidlösa retro- traditioner och som dessutom lägger till ett nytt fräscht och modernare perspektiv.

Mångkulturellt och etnochict.

Vi kommer att kunna erbjuda något som passar alla.

Och bara nöjda kunder förstås.

Inga reklamationer förväntas.

Nu när vi funderat ut en så eldfängd affärsidé så blir det ”startaegetkurs”, affärsplan, reklamkampanj, dekaler, knappar, pins, kepsar och ”startaegetbidag”.

(Oss emellan sagt, så planerar vi för att vissa får stanna kvar där i hetluften

– men det behöver ni väl inte berätta för någon…)

Det slår oss dock att någon har hunnit före.

Med ett snarlikt upplägg.

Men de kallar sin affärsidé för pensionssparande…

Vi tar en påtår så länge…

I  Livsrummet har vi lyckligt kommit på plats igen.

Någon eftersläntrare kom tillbaka lite senare dock…

Det kan vara så. I Livsrum.

Tillbaka i verkligheten har vår tillvaro fyllts med allehanda spännande gäster i våra fantastiskt populära Damrum. Dessutom har vi tvingats till en omfattande administration. Det är det verklighetsfrånvända Fördelningsverket som skickar fullkomligt obegripliga blanketter som ska fyllas i. Eftersom inte deras blanketter på minsta sätt är avpassade till Livsrumsverksamhet måste ifyllningspersonalen uppbåda en kreativitet av sällan skådat slag.

Och sådant tar tid och kraft som vi egentligen inte har tid och kraft över för.

Det kräver också rejält tilltagna kaffemuggar.

 

När vi då och då tittar ut i den övriga verkligheten så ryser vi.

 

Det är kulturministrar som massakrerar skrikande kvinnliga tårtor och det är förståndshandikappade barn som utnyttjas sexuellt på pizzerior och offentliga toaletter vilket inte våra domstolar ser som något större problem.

”I februari i år friade hovrätten sju män och sänkte straffet för två. Riksåklagarens överklagande gällde en av de män som friades i hovrätten och yrkade att han skulle dömas för våldtäkt mot barn. Han hade samlag med flickan mot betalning flera gånger. I tingsrätten dömdes han för våldtäkt mot barn, eftersom flickan var under 15. Hovrätten friade honom, eftersom han inte varit ”i så hög grad oaktsam i förhållande till flickans ålder” att han kunde dömas för brottet. Ursprungligen åtalades tio män, i slutänden dömdes bara två. Rogland väckte bland annat åtal för människohandel och våldtäkt mot barn – men de två som fälldes dömdes i stället för de lindrigare brotten koppleri och sexköp. Den ene fick tre månaders fängelse, den andre 40 dagsböter. Flickan blev helt utan skadestånd”.

Ja, vad ska man säga…

Och det är männen som våldtog den 29-åriga tvåbarnsmamman på flyktingförläggningen i Mariannelund som överklagar på löpande band. Hitintills fyra av åtta.

Det är dödshotade bortgifta flickor som inte tas på allvar av socialtjänsten, med en knivdödad Maria som följd. Det är en massmördande manifestfabulerande hittepåriddare som kräver förståelse för sitt utmärkta psykiska tillstånd när han (enligt honom med rätta) tog livet av oskyldiga försvarslösa unga människor.

Det är religiösa onda- andar- utdrivande tingsrätts- frikända vuxna galningar som misshandlar barn på ett förfärligt sätt.

”När det gäller minderåriga torde dessa i allmänhet följa sina föräldrars val av religion eller religionsutövning utan att detta kan anses som ett straffbart utövande av makt eller tvång gentemot den minderårige.”

förklarar tingsrätten…..

Ja, bland annat…..!!

Och frikänner.

Så lite andeutdrivning med religiösa våldsinslag kan barn i vårt land helt enkelt få räkna med….

Det är inte utan att vi längtar tillbaka till det lössläppta livet på Blåkulla.

I verkligheten är det så svårt att vara.

För många.

Särskilt kvinnor.

Det känns nästan som om Blåkulla är rena vilohemmet – med enbart rekreation.

Är det konstigt att vi längtar bort ibland?

Etikettmoln