Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för juni, 2012

Livsrummet blickar framåt…

Usch så gnälliga vi har låtit här i Rummet på sista tiden.

Det upptäcker vi när vi tittar lite bakåt.

Inte för vi inte haft anledning …. men ändå …

Annat är det med Elisabeth i England som häromdagen firade att hon jobbat som drottning i 60 år.

Den kvinnan har verkligen anammat vår egen regerings förespråkande om arbetslinjen.

Elisabeth som är över 80 år numera har tydligen inga planer på att pensionera sig.

I alla år har hon, med fingrarna strängt ihop, vickat på handen åt befolkningar i hela Samväldet. För ”vinka” kan man ju inte kalla det precis. Så lössläppt uppför sig inte den väluppfostrade Bettan. Hon har med en behärskad min goddagat folk, tagit emot blommor av nigande och bockande barn och hon lär vara en mästarinna på lämpligt ”small talk”. Bettan har alltid samma min, gnäller minsann inte, låter sig aldrig rubbas en millimeter och ser i stort likadan ut hela tiden. Kan hon vara konserverad? Balsamerad?  Hon har ständigt förvånat världen med en uppsjö av underliga huvudbonader och med kappa i matchande kulör. Och hela tiden har hon haft ett fast och stadigt grepp om sin handväska.

Vad tror ni hon har i den??

Knappast pengar. Vad skulle hon göra med dem? Legitimation, pass eller körkort behöver hon inte heller. Hemmanycklar till några av alla slotten?? Nää.

Något som hon tycker är jätteviktigt är det säkert med tanke på det krampaktiga handgreppet.

Spetsnäsduk och en flaska luktsalt kanske…?

Vad tror ni??

Här i Livsrummet har vi inga direkta planer på att slå Bettans rekord. Vi har nog med våra egna rekord och råddar fortfarande runt i värsta arbetslinjen här i Rummet.

Vi tänker mer på förestående ledigheter. 

Helt rekordochhandvickningsochgoddagsbefriade.

Förberedelserna är i full gång.

Ni vet det där med målande av tånaglar i klatschiga färger, inspekterandet av den krympande sommargarderoben (och förvånade utrop vid upptäckandet av allt nytt skrövlande som uppstått här och var) samt planerandet av de diverse avslappnande och de absolut ej arbetskrävande (eller problemfyllda) aktiviteterna.

Vi tänker på heta badtunnor, stora vinglas, kaffemuggar i småfågelsjungande bersåer, långa spännande (problemfria dock) böcker, mättande och god choklad, umgänge med de ständigt växande egna familjerna, promenader i skogar, blickande över lugna havsvikar, nakna fötter i daggvått gräs och jordgubbar med grädde….

Ja så tänker vi numera, när vi hinner tänka….

Just i kväll tänkte vi tjuvstarta med en middag tillsammans med ett gäng kvinnor som på olika sätt är distansanslutna till Livsrummet.

Bettan kommer dock inte.

 

Annonser

Hektiskt i Livsrummet

Det är hektiskt i Livsrummet.

Alla gamla sorgliga rekord slås hela tiden – med bred marginal.

Våra ytterst populära Damrum är oavbrutet överfulla.

Besöksrummen besöks medan andra sitter fast i Svängrummet och någon har intagit Tomrummet. Andrum efterfrågas ständigt.

Vad är det som händer och hur ska det bli??

När vi trodde att vi hört allt blev vi tvungna att anteckna ordet ”skenhalshuggen”.

Finns sådana ord? undrade vi…

När vi hinner titta ut över världen ser allt också så galet ut.

Det verkar som om alla – många – blivit tillvanda till att våld är att betrakta som oundvikligt.

Tingsrätten i Gällevare likställer läraryrket med polisyrket – som ett yrke där man får förvänta sig att bli utsatt för våld. Och hur är det i sjukvården? På vissa akutmottagningar har man vakter för att skydda personalen. Och i socialtjänsten? Hemtjänsten? Brandkåren? Kvällsöppna butiker?

Listan på riskyrken blir längre och längre.

Flickor utbildas i självförsvar för att ha beredskap att freda sig. Från vilka?

Andra flickor larmar men tas inte på allvar med döden som följd.

Vad är det som händer? Det är väl fredstid? Eller?

Och våldet i hemmen mot kvinnor och barn? Det hedersrelaterade våldet? Det sexuella våldet? Det ekonomiska våldet?

Och så dessa tecknade porrbilder på barn.

Vissa säger att det är människoliknande barnbilder? (Vad är det? kan man undra?)

Till och med en porrtillvand porrbildsutredande polis går ut och försvarar dem. Om de nu är så harmlösa varför finns de inte som seriestripp i någon dagstidning?

Varför finns det en marknad för bilder av ”människoliknande barn” i sexuella situationer?

Varför tas inte barns utsatta situation på allvar? Varför tvingas barn till umgänge med sina förövare?

Varför är det så här??

I Malmö har ett bostadsområde att förhålla sig till en ”vrålonanerare”.

Sådana ord finns tydligen också numera.

http://www.expressen.se/kvp/grannar-nekas-hjalp-mot-vralonaneraren/

På Karolinska institutet har man att förhålla sig till en medarbetare, en docent, som skurit av och ätit  upp sin frus läppar. Han uppger sig vara kränkt.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article14905432.ab

Har stora delar av befolkningen blivit helt tokiga?

Följetongen Julian Assange rullar på. Han är också väldigt kränkt och vill absolut inte bli förhörd om misstänkta våldtäkter.

http://www.expressen.se/nyheter/assange-valdigt-krankt-av-det-har/

I Livsrummet är det kaotiskt och det verkar inte vara bättre i där ute i Uterummet heller.

Vi vill ta semester nu…

Etikettmoln