Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för april, 2012

Livsrummet längtar bort…

I  Livsrummet har vi lyckligt kommit på plats igen.

Någon eftersläntrare kom tillbaka lite senare dock…

Det kan vara så. I Livsrum.

Tillbaka i verkligheten har vår tillvaro fyllts med allehanda spännande gäster i våra fantastiskt populära Damrum. Dessutom har vi tvingats till en omfattande administration. Det är det verklighetsfrånvända Fördelningsverket som skickar fullkomligt obegripliga blanketter som ska fyllas i. Eftersom inte deras blanketter på minsta sätt är avpassade till Livsrumsverksamhet måste ifyllningspersonalen uppbåda en kreativitet av sällan skådat slag.

Och sådant tar tid och kraft som vi egentligen inte har tid och kraft över för.

Det kräver också rejält tilltagna kaffemuggar.

 

När vi då och då tittar ut i den övriga verkligheten så ryser vi.

 

Det är kulturministrar som massakrerar skrikande kvinnliga tårtor och det är förståndshandikappade barn som utnyttjas sexuellt på pizzerior och offentliga toaletter vilket inte våra domstolar ser som något större problem.

”I februari i år friade hovrätten sju män och sänkte straffet för två. Riksåklagarens överklagande gällde en av de män som friades i hovrätten och yrkade att han skulle dömas för våldtäkt mot barn. Han hade samlag med flickan mot betalning flera gånger. I tingsrätten dömdes han för våldtäkt mot barn, eftersom flickan var under 15. Hovrätten friade honom, eftersom han inte varit ”i så hög grad oaktsam i förhållande till flickans ålder” att han kunde dömas för brottet. Ursprungligen åtalades tio män, i slutänden dömdes bara två. Rogland väckte bland annat åtal för människohandel och våldtäkt mot barn – men de två som fälldes dömdes i stället för de lindrigare brotten koppleri och sexköp. Den ene fick tre månaders fängelse, den andre 40 dagsböter. Flickan blev helt utan skadestånd”.

Ja, vad ska man säga…

Och det är männen som våldtog den 29-åriga tvåbarnsmamman på flyktingförläggningen i Mariannelund som överklagar på löpande band. Hitintills fyra av åtta.

Det är dödshotade bortgifta flickor som inte tas på allvar av socialtjänsten, med en knivdödad Maria som följd. Det är en massmördande manifestfabulerande hittepåriddare som kräver förståelse för sitt utmärkta psykiska tillstånd när han (enligt honom med rätta) tog livet av oskyldiga försvarslösa unga människor.

Det är religiösa onda- andar- utdrivande tingsrätts- frikända vuxna galningar som misshandlar barn på ett förfärligt sätt.

”När det gäller minderåriga torde dessa i allmänhet följa sina föräldrars val av religion eller religionsutövning utan att detta kan anses som ett straffbart utövande av makt eller tvång gentemot den minderårige.”

förklarar tingsrätten…..

Ja, bland annat…..!!

Och frikänner.

Så lite andeutdrivning med religiösa våldsinslag kan barn i vårt land helt enkelt få räkna med….

Det är inte utan att vi längtar tillbaka till det lössläppta livet på Blåkulla.

I verkligheten är det så svårt att vara.

För många.

Särskilt kvinnor.

Det känns nästan som om Blåkulla är rena vilohemmet – med enbart rekreation.

Är det konstigt att vi längtar bort ibland?

Annonser

Livsrummet – upp, upp och iväg…

Så var det dags igen!

Att planera för påskens stora höjdpunkt.

Som alltid den här tiden på året, det vill säga i Stilla veckan, är vi strängt upptagna här i Livsrummet.

Allt annat får läggas åt sidan när vi förbereder den årliga gruppresan.

Färdplaner ska uppdateras, programmet ska sättas ihop, anmälningar tas in och nödvändiga ut ochinreseblanketter fyllas i och så är det främlingspassen. De ska både utfärdas och stämplas.

Under åren har det alltid varit preparerade kvastar, kaffepannor, upp och nervända kor och diverse kattor inblandade. Länsstyrelsens djurinspektörer har haft en del synpunkter – det är EU-regler och allt möjligt att förhålla sig till. Förövrigt så känns allt det här animala så himla retro.

Därför gör vi det lätt för oss i år och motoriserar oss helt enkelt.

Vi blir ju dessutom lite bekvämare med åldern… och konstigt nog blir vi inte yngre här i Rummet…?

Och en rejäl sadel är ju aldrig fel.

Kaffepannorna, som alltid är i vägen, skippar vi också i år. Någon föreslog att vi alla gör oss en redig kaffekask innan avfärd och det tyckte vi allmänt var en bra idè.

Däremot satsar vi på kostymeringen.

Inom det området har vi alltid varit variationsrika. Det har varit, push up och in, nitar, gummi, lack, läder och nappakepsar. Vissa år har det satsats på elastabyxor, banlontröjor, jumperset, kalasbyxor, sockeplast, bardotrutiga blusar och virkade hjälmar med ihopknölat toapapper i.

I år blir det korseletter och förövrigt mest kortkort. Det som vi tidigare har använt har på något sätt krympt i garderoben – igen. Det måste vara något fel…? Eller så har det helt enkelt bara blivit mer av oss…?

En av medarbeterskorna blev lite inspirerad av rävpälsen i det föregående inlägget men vi andra sa ifrån. Det hela slutade med att hon pimpade sig med lite påskdun i sorterade färger på ett nyvaxat mindre område.

Som vanligt blir det diskussioner om sjaletterna. Det har ju blivit ett så minerat område. Därför har vi unisont beslutat att använda åtsittande skinnhuvor med ett, med spännband fastmonterad, utskjutande och genomskinlig plaststrut att kika ut genom. Det känns också som en mer passande out-fit till vårt nya transportmedel.

Vissa medarbeterskor ska då ständigt göra allt för att få uppmärksamhet.

Hon är som ni ser helt ”bakfram”. Vi andra rekommenderar starkt att alla att blunda om man tittar på henne….

Vi gör oftast det.

I kosmetikahänseende är vi dock som alltid konservativa. Vi spottar på mascaraborsten och plockar fram det traditionella och klatschiga Shantung Nr 29.

På torsdag, strax efter 18.00 startar vi från Livsrumsparkeringen. Rättar till glasögonen, blåser en sista dusch med hårsprayen, innan vi trycker på oss huvorna, ställer in backspeglarna och väntar in Livsrummen från norr, möter upp de från söder och sedan blinkar vi och svänger vänster.

Härligt flygväder är utlovat.

Det blir ju en hel del festligheter de följande dagarna.

Vi är ju inget könsneutralt gäng direkt men det jämnas ut till en liten del vid framkomsten. Vi tänder påskeldar och sedan brukar det bli lite Ryska påsken och en del Sanning och Konsekvens.

Ja just Sanningen tar vi lite lätt på om nu sanningen ska fram så det blir mestadels Konsekvenser.

På kvällskvisten blir det god mat, gott vin, härlig choklad, tjocka cigarrer, mycket sång, dans och en mycket dålig man. Värden är ett trevligt sällskap som vi alla delar på.

Som vanligt börjar han med att säga nej men menar naturligtvis ja. Vi vet ju alla hur män kan vara.

Han brukar vanligen vara vackert pyntad med fjädrar i bockskägget, ha nyvaxade horn och en hög svansföring.

Vid utcheckningen brukar de flesta vara ganska slaka, speciellt värden kan ge ett något urlakat intryck. Några brukar vilja fortsätta festa och söker därför asyl.

Vi andra får hemtransporteras mer kollektivt.

Nu undrar vi bara om alla intresserade medresenärer, med eller utan dunkla motiv, fått färdplanen och programmet? Annars finns det kanske snart att ladda ner på www.bluehill.com

Det går också bra att anmäla sig direkt till Livsrummet.

Eller ses vi på plats?

Etikettmoln