Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för september 1, 2011

Riktiga (?) män i Livsrummet?

Michael Kimmel, sociolog som forskar omkring maskulinitet, menar att det finns klara kopplingar mellan högerextrema grupper och manligt kön. Efter flera års intervjuer med nynazister i USA och Sverige gör han analysen att man måste förstå kön för att kunna förklara terrordåd.

Han säger bland annat att de högerextrema (männen) tycker att maskuliniteten är något som tagits ifrån dem och att den nu måste återtas. Unga män rekryteras in med strävan att bli ”riktiga män”. Det finns en desperation omkring att få visa sin manlighet och få bekräftelse i den demonstrationen. De känner sig kastrerade av den rådande samhällsordningen. Man klarar inte längre av att kontrollera kvinnor och vill utgå från uråldriga regler från patriarkala samhällen.

Feminismen ses som ett stort problem i samhället.

Jo jo. Detta känns igen i Livsrummet.

I LivsRummets  UteRum florerar horder av dessa ”riktiga män”. De behöver inte ens vara särskilt extrema åt just högerhållet, de flesta är enbart extrema på olika sätt (dock påfallande terrorkunniga) men i övrigt ganska vanliga (riktiga??) män.

Vi ser dem även florera i olika nätforum. De får sin bekräftelse av varandra i alla kommentarsfält.

Vissa förföljer kvinnor mer tydligt i bloggar och i hittepå – nättidningar, andra kallar sig debattörer och genusförståsigpåare. Men de har mycket gemensamt med varandra. De säger att saker som ”män måste få vara män” och att ”kvinnor måste få vara kvinnor”. Själva vet de manualen för hur detta borde vara. Om nu inte ”statsfeministerna”, ”elitfeministerna”, ”pansarfeministerna” och alla andra feministerna fanns och rörde till och hade åsikter. Det borde de inte ha.

En av dessa ”debattörer” (med eget manifest) tror inte på de resultat som Kimmels fleråriga forskning givit. Hans anser sig veta bättre hur det förhåller sig, gör egen diagnos och föreslår vilka åtgärder som borde göras för att dessa män ska få komma i kontakt med sin manliga identitet och därigenom inte riskerar att hemfalla till extremitet. Och han har råd att ge:

  • Unga (män) ska erbjudas arbete, så de kan ”bilda familj” då de annars riskerar att bli extrema.
  • Män ska bli lärare, idrottstränare och engagerade förebilder för pojkar.
  • Ingen ska få tala om att män uppför sig illa, då känner de sig föraktade och det är inte bra.
  • Systemet med vårdnad om barn ska göras om och det unika faderskapet ska uppgraderas.
  • Pojkar behöver specifika manliga förebilder (inte ”bra vuxna” det vill säga kvinnor för det uppges vara bullshit). Pojkarnas impulser, neurofysiologi, hormoner osv skiljer sig från flickors (men uppges dock inte alls vara väsenskilda som olika arter) och kräver särskilda insatser.

Här vet vi inte riktigt vad som hitintills hindrat män att vara engagerade förebilder för pojkar. Vi tror inte att några feminister stått i vägen för män att utbilda sig och arbeta som lärare med mera.  Kanske lönen och arbetsmiljön inte lockat??

Däremot oroas vi över att yngre män, som enligt debattören, måste bilda familj för att inte bli så extrema. Brr…

Och att pojkars impulser osv skiljer såg så att det kräver specifika insatser är ju känt men vi känner oss osäkra på vad som hindrat de riktiga männen att ta itu med detta tidigare. Det är kanske något med neurofysiologin?

Vad vet vi? Vi är ju bara kvinnor här.

I Livsrummet känner vi oss fundersamma på dessa ”riktiga män”.

Vi känner inte till någon kvinna som måste demonstrera att hon är en ”riktig kvinna” eller måste hitta sin kvinnliga identitet. Här är vi bara kvinnor.

Eller så är vi allihopa kanske helt identitetslösa oriktiga kvinnor som mest föredrar att umgås med riktigt oriktiga identitetslösa män…?

Eller…?? Jaa, frågorna hopar sig här.

Vilken har egentligen tolkningsföreträde på hur en riktig man eller kvinna är eller ska vara?

Det borde tillsättas en grupp!! tänkte vi runt kaffebordet och delade raskt in oss i små diskussionsgrupper – utan att direkt komma fram till något särskilt.

Det kan ju kanske bero på att vår neurofysiologi är lite eljest…? 

Och som kräver speciella insatser?

Som kanske en påtår…??? 

Annonser

Etikettmoln