Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för september, 2011

LivsRummet i ProvRummet

Trots att LivsRummet har bokat in gästartister i alla DamRummen vilar för tillfället ett (bedrägligt ??) lugn på Rumsuthyrningsavdelningen.

Det har funnits ett himla sug på våra Rumsaktiviteter och vi har som vanligt gjort vårt allra bästa. Det har varit en del att styra runt med – både uppvaktningar, infiltrationer, julinspirerade LivsRumsbilder, spektakulära LivsRumsföreställningar(och bokningar av nya), samt en stadig ström i BesöksRummet och en ansenlig tid i TelefonenRummet.

Men nu samlas vi alla i GruppRummet och tittar över höstgarderoben. Här uppskattar vi kläder som utan mankemang har Rum för hela paketet. Och kläder har ju nu den egendomliga egenskapen att de krymper i garderobsförvaring – hur det nu kan komma sig? Vi granskar varandra, över kanten på ständigt förlagda och ständigt äntligen upphittade läsglasögon, och provar något nytt.

Våra gäster gör detsamma, fast de har eget Provrum och en egen kollektion att ta del av.

Vi tittar in hos www.noboytoy.bloggplatsen.se och hos  www.shedlight.bloggplatsen.se och tänker att vi inte behöver ha så dåligt samvete över att vi inte hinner skriva så ofta här i LivsRummet – eftersom det finns systrar som gör det så bra.

Här i Rummen tackar vi för det.

Andra systrar har tystnat. Vi hoppas att det bara är tillfälligt…?? och att de inte hamnat i Tomrummet.

Den manifesterande misogynistiske psykdoktorn och den hotfulla feminismens självutnämnde tolkningsföreträdare däremot underhåller i full skala med ett betänkligt och tveksamt innehåll. Vi får ofta provsvimma redan till morgonkaffet av hans egendomliga analyser och diagnoser.

Nu föreslår han att läsarna ska sätta in pengar på hans konto så att han kan fortsätta sitt misogyniska värv.

Här hade vi givetvis en omröstning i frågan.

Vissa tyckte att vi borde ge honom ett bidrag för att på det sättet hålla honom borta från eventuella deprimerade patienter. Den gruppen varnade under parollen ”Tänk att vara lite ledsen och måsta träffa honom”. Någon tyckte att han dock kunde ha ett visst underhållningsvärde. En annan gapskrattade så kraftigt åt hela idén så hon satte kaffet i vrångstrupen och måste snabbehandlas med heimlich manöver. Andra tyckte att vi skulle satsa våra pengar på något roligare i stället. Röstningen utföll slutligen med en betydande majoritet till ”literoligare” förslagets fördel och den andan ställdes en flaska gott rödvin in i skafferiet…

fortsättning följer…

Ute i den övriga världen tornar galenskaperna upp sig som vanligt.

Annonser

Riktiga (?) män i Livsrummet?

Michael Kimmel, sociolog som forskar omkring maskulinitet, menar att det finns klara kopplingar mellan högerextrema grupper och manligt kön. Efter flera års intervjuer med nynazister i USA och Sverige gör han analysen att man måste förstå kön för att kunna förklara terrordåd.

Han säger bland annat att de högerextrema (männen) tycker att maskuliniteten är något som tagits ifrån dem och att den nu måste återtas. Unga män rekryteras in med strävan att bli ”riktiga män”. Det finns en desperation omkring att få visa sin manlighet och få bekräftelse i den demonstrationen. De känner sig kastrerade av den rådande samhällsordningen. Man klarar inte längre av att kontrollera kvinnor och vill utgå från uråldriga regler från patriarkala samhällen.

Feminismen ses som ett stort problem i samhället.

Jo jo. Detta känns igen i Livsrummet.

I LivsRummets  UteRum florerar horder av dessa ”riktiga män”. De behöver inte ens vara särskilt extrema åt just högerhållet, de flesta är enbart extrema på olika sätt (dock påfallande terrorkunniga) men i övrigt ganska vanliga (riktiga??) män.

Vi ser dem även florera i olika nätforum. De får sin bekräftelse av varandra i alla kommentarsfält.

Vissa förföljer kvinnor mer tydligt i bloggar och i hittepå – nättidningar, andra kallar sig debattörer och genusförståsigpåare. Men de har mycket gemensamt med varandra. De säger att saker som ”män måste få vara män” och att ”kvinnor måste få vara kvinnor”. Själva vet de manualen för hur detta borde vara. Om nu inte ”statsfeministerna”, ”elitfeministerna”, ”pansarfeministerna” och alla andra feministerna fanns och rörde till och hade åsikter. Det borde de inte ha.

En av dessa ”debattörer” (med eget manifest) tror inte på de resultat som Kimmels fleråriga forskning givit. Hans anser sig veta bättre hur det förhåller sig, gör egen diagnos och föreslår vilka åtgärder som borde göras för att dessa män ska få komma i kontakt med sin manliga identitet och därigenom inte riskerar att hemfalla till extremitet. Och han har råd att ge:

  • Unga (män) ska erbjudas arbete, så de kan ”bilda familj” då de annars riskerar att bli extrema.
  • Män ska bli lärare, idrottstränare och engagerade förebilder för pojkar.
  • Ingen ska få tala om att män uppför sig illa, då känner de sig föraktade och det är inte bra.
  • Systemet med vårdnad om barn ska göras om och det unika faderskapet ska uppgraderas.
  • Pojkar behöver specifika manliga förebilder (inte ”bra vuxna” det vill säga kvinnor för det uppges vara bullshit). Pojkarnas impulser, neurofysiologi, hormoner osv skiljer sig från flickors (men uppges dock inte alls vara väsenskilda som olika arter) och kräver särskilda insatser.

Här vet vi inte riktigt vad som hitintills hindrat män att vara engagerade förebilder för pojkar. Vi tror inte att några feminister stått i vägen för män att utbilda sig och arbeta som lärare med mera.  Kanske lönen och arbetsmiljön inte lockat??

Däremot oroas vi över att yngre män, som enligt debattören, måste bilda familj för att inte bli så extrema. Brr…

Och att pojkars impulser osv skiljer såg så att det kräver specifika insatser är ju känt men vi känner oss osäkra på vad som hindrat de riktiga männen att ta itu med detta tidigare. Det är kanske något med neurofysiologin?

Vad vet vi? Vi är ju bara kvinnor här.

I Livsrummet känner vi oss fundersamma på dessa ”riktiga män”.

Vi känner inte till någon kvinna som måste demonstrera att hon är en ”riktig kvinna” eller måste hitta sin kvinnliga identitet. Här är vi bara kvinnor.

Eller så är vi allihopa kanske helt identitetslösa oriktiga kvinnor som mest föredrar att umgås med riktigt oriktiga identitetslösa män…?

Eller…?? Jaa, frågorna hopar sig här.

Vilken har egentligen tolkningsföreträde på hur en riktig man eller kvinna är eller ska vara?

Det borde tillsättas en grupp!! tänkte vi runt kaffebordet och delade raskt in oss i små diskussionsgrupper – utan att direkt komma fram till något särskilt.

Det kan ju kanske bero på att vår neurofysiologi är lite eljest…? 

Och som kräver speciella insatser?

Som kanske en påtår…??? 

Etikettmoln