Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för juli, 2011

I Livsrummet suckas det allmänt.

En sjuårig pojke i Umeå har skurits ihjäl av sin egen pappa i åsynen av pojkens mormor. Idag begärs pappan häktad. Han erkänner grov misshandel och vållande till annans död men inte mord.

Mamman, som under dådet befann sig på sitt arbete, hade tidigare tvingats söka skydd från sin kontrollerande make. Enligt en kollega kunde hon inte bo kvar där på grund av brist på ekonomiska resurser…? Man kan undra hur den som handlagt detta tänker omkring detta idag…???

En Barnskyddsutredning ska göras.

I Svenska Dagbladet ondgör sig Magnus Falkmanöver att regeringen satsar pengar på kvinnojourerna. Han ifrågasätter dessas kompetens. Falkman hänvisar till Karolinska Institutet som säger att 84% av de hjälpsökande kvinnorna utsätts för ytterligare våld av män inom ett år. Det framgår inte om dessa kvinnor hade sökt hjälp på Karolinska eller på någon kvinnojour.

Falkman har kanske läst Karolinska Institutets kunskapsunderlag för framtida utvecklingsarbete, ”Kartläggning över insatser för män som utövar våld mot kvinnor, 2011:3”?

Att sätta likhetstecken mellan eventuell bristande kompetens på kvinnojourerna och ännu mer våld från män ter sig lite märkligt. Det blir som att tycka att sjukhusen borde läggas ner eftersom folk fortfarande blir sjuka eller att dra in ekonomiska bidrag till behövande efter som inte behovet försvinner. Falkman hänvisar också till att Socialstyrelsen skulle ha kartlagt hjälpsökande kvinnor och funnit att besök på en kvinnojour inte haft någon effekt på de hjälpsökandes psykiska hälsa.

Vilket inte är så konstigt.

Kvinnojourerna är inga psykologiska mottagningar.

Falkman ser ett samband mellan att endast 60% av de ideella föreningarna har akademiskt utbildad personal anställd och misshandlade kvinnors psykiska ohälsa.

Här i Livsrummet misstänker vi att själva våldet från männen är en starkt bidragande orsak till denna ohälsa.

Dessutom tycker kvinnojourerna fel, anses det. Deras bild av vilka män som slår och varför det gör detta är helt missvisande.

Det kvinnojourerna och de kvinnor som söker sig dit upplever, vet och ser är inte den önskade bilden, uppger Falkman.

Dessutom har de flesta ideella kvinnojoursföreningarna ingen möjlighet att ta emot kvinnor med aktiva drogproblem och borde därför inte få några ekonomiska bidrag.

Falkmans recept på alla problem är en kommunal och könsneutral verksamhet.

Tack och lov finns detta redan.

Den kallas Socialtjänsten och har dessutom akademiskt utbildad personal med kompetens. Samhället har också både missbruksvård och psykologisk kunnande.

Så vitt vi vet har kvinnor själva startat egna föreningar, på ideell basis, då inte den kommunala och könsneutrala verksamheten med akademisk kompetens räckt till för alla våldsutsatta kvinnor och barn. Man kan säga att det manliga våldet är grunden till all kvinnojoursverksamhet.

Vi vet inte om mamman i Umeå besökt någon kvinnojour men att tänka sig att detta i så fall skulle kunna förändra mannens handlande sedan är omöjligt.

Män har ju faktiskt ett eget ansvar för sitt handlande, det kan inte ideella kvinnoföreningar ha.

Men föreningen Bitterpittarna blir alltid strålande glada och intresserade då kvinnojourerna får kritik. Deras ständige talesman, vill slå ett slag för jourer befriade från ideologi som endast ska syssla med sånt de klarar av….? Oklart vad.

Han menar kanhända ”oideologiska” jourer för män som behöver skydd från andra män? Man anar ett stort verksamhetsfält med anknytning till motorcykelbranschen.

I Livsrummet suckas det allmänt.

Annonser

Etikettmoln