Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för juni, 2011

Livsrummet svävar ut.

I Livsrummet har det varit full fart hela midsommarhelgen.

Rummets innevånare har på ett mystiskt sätt svävat omkring på dimhöljda ängar, flängt runt på nattdans i trolska skogar, rullat oss nakna runt i morgondaggen, krängt oss över ett flertal gärdeshagar, plockat blomster för att stoppa under kuddarna, tillverkat blomkransar som vi ska spara till julbadet, hoppat omkring i säckar och rumlat baklänges i cirklar med förbundna ögon i gamla vägskäl. Vi har dessutom plaskat omkring i forsen med en naken (men musikalisk) man som sa att han hette Bäckman….? Däremot har vi nogsamt undvikit att titta på pioner. Så gott vi har kunnat har vi lurat beskedliga karlar ut på både dåligheter och på obestånd. Mellan varven har vi hunnit med sill, snapsar och små grodor.

Nu är vi tillbaka i Rummet och pustar ut med en kaffemugg, gäster från Damrummen och diverse ytterområden strömmar till och vi konsulterar horoskopet.

Vi tänker på vilken tur vi har som inte råkar vara födda i Indien, där man nu bygger om små flickor till små pojkar, efter föräldrarnas önskemål.

Skulle vi ha råkat ut för detta öde så skulle vi vara en riktig gubbröra nu.

Annonser

Rumstering i LivsRummet

Här i Livsrummet är det omorganisation på gång.

Hälften av Evorna har för avsikt att distansera sig en smula. Inta Andrummet och skaffa sig egna Spelrum. Kanske Hobbyrum eller Hjärterum i Husrummet…?

Pensionering är annars det officiella arbetsnamnet på denna helt nya Rumsuppfattning.

Därför ska nu de nya Rumskamraterna, Lisorna, skolas in i alla Rummen.

Det är fullt upp med både diverse program och gäster som ska installeras, kontakter som ska knytas ihop, inredningsbataljoner som ska Rumla runt, bottappade gäster med likaledes bortslarvade Rumsnycklar ska försöka lokaliseras. Det är en del för Lisorna att sätta sig in i och Rumstera om i. Verksamheten kan ju lätt ge ett förvirrat, underligt och oorganiserat intryck för de ännu oinsatta.

Och Lisorna måste ju skapa egna Svängrum och Rådrum i vårt gamla KackaloRum.

De är ju ännu inte vana att konsultera horoskopet och stå under det astrala inflytandet i den lokala tidningen för att få vägledning i vardagen. Så just det tränar vi intensivt på under förmiddagskaffet.

Ute i den övriga världen tokar man till sig som vanligt.

Mats-Oves (autografsamlare i trakterna omkring Täfteå loge) look a like, Juholt, har hunnit med ett både kraftfullt ”nej”, ett bestämt ”nja kanske” och ett övertygande ”ok då” angående Sveriges fredsinsatser i världen. Man förstår ju att det partiet är belåtet när de nu har hittat en sådan bra och så handväsklös ledare.  Som kan peka både hit och dit med hela handen.

Jokkmokks- Jockes look a like, Muammar al- Gadaffi, lär fundera på vilken position han eventuellt ska avgå ifrån. Han säger sig varken vara premiärminister, president eller kung numera. Gadaffi avgick som premiärminister 1972. Sedan har han titulerat sig som Överste – och det kan han väl sluta med.

Och Alfred Neumans look a like, bubblaren Ström, har skrivit ihop något om den Feministiske mytomanen… eller hur det nu var?

Karlar, säger vi här i Rummet, över kaffet – karlar… alltid så look a like.

Lys frid över barn – i Livsrummet

I Rummet träffas många kvinnor.

Olika kvinnor från olika bakgrund, i olika åldrar och i olika belägenheter.

Många är mammor.

Några av dem trodde att de levde helt vanliga liv med helt vanliga normala problem.

Tills det ofattbara hände.

Dagis eller skolan anmäler till sociala myndigheter att man misstänker sexuella övergrepp på barnet.

Barnet har berättat något.

Och vill absolut  inte bli fotograferad.

Blixten slår ner och livet går sönder.

Utredning påbörjas.

Läkarundersökning, BUP, polis och socialtjänst.

Barnet lämnar vaga uppgifter i förhör och den medicinska undersökningen visar inte något speciellt.

Tiden stannar.

Mamman kommer ihåg den gången då barnet berättat att pappan kissat på pyjamasen med nallarna på. Hon minns att hon skrattat då. Det kan väl inte pappa ha gjort….?

Eller…??

Hon drar sig till minnes situationer som verkat lite underliga då – men som ser mycket mer skrämmande ut nu. Bland annat får hon absolut inte använda mannens dator där han tillbringar mycket tid. Ofta till sent på nätterna.

Varför har du inget sagt?

Jag har ju sagt, säger barnet.

Plötsligt minns hon ett tillfälle då barnet gråtit hjärtskärande när hon måste åka bort.

-Men pappa är ju hemma, hade hon sagt. Men han vill bara hålla på där nere, hade barnet gråtit. Mamman hade antagit att barnet menat att mannen varit i källaren och gjort något.

Och vad hade hon svarat då?

Jaa, men det måste han väl få….?

Mannen hade irriterats över att barnet varit så ”mammigt”. Han hade fått henne att tro att det var något fel på henne.

Han tyckte att hon var så överbeskyddande/överspänd.

Mamman hade aldrig ens tänkt tanken att någon överhuvudtaget kunde göra något sådant mot ett barn.

Inte mot hennes barn och inte av den man hon tänkt leva sitt liv med i alla fall.

Detta var sådant som hände andra.

Utredningen läggs ner.

Brott kan inte styrkas.

Dagis/skolpersonalen har kanske  övertolkat barnets uppgifter?

Mamman verkar hysterisk.

Mannen är arg.

Han säger att pojken inte tagit skada, det var ju bara på skoj, säger mannen.

Och han vill inte att barnet går på BUP.

Mamman vill skydda barnet.

Hon kan inte leva tillsammans med mannen lägre.

Hon vill skiljas.

Vårdnadsutredning.

Barnet på BUP.

Samarbetssamtal hos familjerätten.

Hon kan inte lämna ut barnet till umgänge med en förgripare.

Bara ordet ”umgänge” känns stötande.

Samarbetssvårigheter.

Tingsrätten.

Mannen sekretessbelägger BUP utredningen och säger att mamman är psykiskt sjuk.

PAS.

Gemensam vårdnad.

Barnet vill inte åka till pappan, är rädd.

Gråter.

Hjälp mig mamma…

Mamman desperat.

Vill skydda sitt barn.

Gömmer sig hos vänner.

Efterlyst.

Umgängessabotage

Mannen får ensam vårdnad om barnet.

Barnets bästa??

???

Lys frid över barnen.

Etikettmoln