Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för april 18, 2011

Livsrummet i Stilla veckan

gevalia häxa.jpg

 

Här i Livsrummet råder det som vanligt full rusch under dagarna i den Stilla veckan.

Alla i Rummet är upptagna med allehanda förberedelser inför den årliga gruppresan på torsdagkväll. Visum, inreseblanketter och främlingspass har letats fram.

Vissa har uppgraderat sina kvastar från i fjol, någon har till och med målat fartränder i form av arga blixtar på sin. Andra har preparerat sina med allehanda salvor och dekokter.

Det har blivit allt svårare med åren att få tag i upp och nervända kor att transportera sig på så de har skippats helt under senare år. Annars var det faktiskt ett uppskattat och traditionellt inslag. Men EU-märkningarna i koöronen ställde bara till det.

De fastnade i kaffepannorna, kattorna blev som galna och våra nylonstrumpor revs sönder. De flesta tycker att kattorna alltid har varit ett problem eftersom de ofta var så fräsiga och ilskna. Redan i förfjol bestämde vi oss för att helt sonika sprutmåla några hamstrar och trycka ner i espressomaskinerna, det blir mest praktiskt under transporten.

Det visade sig fungera väldigt bra så det konceptet kommer även att användas i år.

Nya kostymeringar provas in och gamla favoriter ändras om. Det nålas, tråcklas och det broderas.  I år håller raffset-trenden fortfarande i sig, även om den slog igenom stort i fjol. Det är mycket spiraler, fjädrar, hyskor, pushup och pushin nu. De knähöga stövlarna hänger med sedan i förrförra året då det var mer av nitar, gummi, lack, läder och nappakepsar.

Tidigare år har det varit mycket Bardotrutigt och pastell med pumps som har gällt.

Sedan är det sjaletterna. Det blir alltid diskussioner omkring dem. Vissa anser att de ska täcka nästan hela ansiktet medan andra tycker att det är bara för mycket folklore.

Annat var det förr. Då åkte vi iväg i elastabyxor och banlontröja med virkade hjälmar på huvudet fyllda med ihopknölat toalettpapper så att de blev höga i modellen. Vi hade TVkannor i virkade plastfodral käckt fastknutna i den Raketostinsmorda Piassavan. Andra krängde in sig i kalasbyxor, jumperset och sockiplast. Spottade i mascaraborsten, svärtade ögonen, tuperade håret, tryckte in en småfralla i frisyren och målade läpparna i den gamla hederliga, men ack så klatschiga Shantung Nr 29. Sedan rättade vi till magväskorna, tog en Toy och sparkade iväg.

Nu ska alla kvastar vara Kravmärkta, Svangodkända, ergonomiska och ha vissa mått. Det är visst något med EU…?

Vi startar i alla fall strax efter 18.00 på torsdag, kollar bagaget, rättar till glasögonen, ställer in backspeglarna, fäller ner visiren och väntar in Livsrummen från norr, möter upp de från söder och sedan blinkar vi och svänger vänster.

Härligt flygväder är utlovat.

Det blir ju en hel del festligheter de följande dagarna. Vi är ju inget könsneutralt gäng direkt men det jämnas ut till en liten del vid framkomsten. Vi tänder påskeldar och sedan brukar det bli lite Ryska påsken och en del Sanning och Konsekvens. Ja just Sanningen tar vi lite lätt på om nu sanningen ska fram så det blir mestadels Konsekvenser.  På kvällskvisten blir det god mat, gott vin, härlig choklad, tjocka cigarrer, mycket sång, dans och en mycket dålig man. Värden är ett trevligt sällskap som vi alla delar på. Som vanligt börjar han med att säga nej men menar naturligtvis ja. Vi vet ju alla hur män kan vara. Han brukar vanligen vara vackert pyntad med fjädrar i bockskägget, ha nyvaxade horn och en hög svansföring.

Vid utcheckningen brukar de flesta vara ganska slaka, speciellt värden kan ge ett något urlakat intryck. Några brukar vilja fortsätta festa och söker därför asyl. Vi andra får hemtransporteras via kollektivkvasten.

I fjol uppstod dessvärre en del komplikationer under resan.

En blodfattig och bleksiktig resenär med en stirrande blick utrustad med en motoriserad kvast av märket ”Evin Rude” sällade sig till oss övriga. Med en röd ros i ett krampaktigt bett och med en ful katt, som påminde om Alfred E Neuman, trängde han sig på och ville leka doktor.

Det visade sig snabbt att detta var en hemlig agent, förklädd i en sjuksköterskeuniform, som hade för avsikt att ”avslöja” oss.

Vafalls??

Honom avvisade vi dock resolut och omgående. Han försvann mot väster med orden att han ”skulle anmäla oss till JÄMO” och att han ”nog visste allt om skogstokiga häxor” och än märkligare, han sa att han ”som man hade offrat sig för oss i alla tider och att han minsann hade ett nätverk” …???

Vi förstod inget av detta – men kan ju hört fel. Är det någon annan som vet?

I år hoppas vi på en lugnare överfart. Vi får kanske anledning att återkomma i frågan?

Nu undrar vi bara om alla intresserade medresenärer, med eller utan dunkla motiv, fått färdplanen och programmet? Annars finns det kanske snart att ladda ner på www.bluehill.com

Det går också bra att anmäla sig direkt till Livsrummet.

Eller ses vi på plats? 

Annonser

Etikettmoln