Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Coltis i Livsrummet.


chokladpralin.jpg

I Livsrummet har vi fått en släng av Coltis.

Det är en liten behändig åkomma som Axel Munthe tidigt upptäckte när han var ”doktor på modet” i Paris. Faktum är att det var själva upptäckten och den följande diagnostiken av den trivsamma Coltisen som bidrog till populariteten.

Munthe själv beskrev Coltisen som, ”Det var en nätt och bekväm åkomma, trygg för kirurgens kniv, alltid till hands när den behövdes, avpassad för allas smak. Ingen visste när den kom, ingen visste när den gick.”

Det bästa med Coltis är att den kan yttra sig lite hur som helst och hans patienter blev alla piggare så fort de fått veta att de drabbats av denna, näst intill, obotliga sjukdom.

Och nu har den drabbat i stort sett alla Evorna i Livsrummet! Samtidigt! Utan att någon särskild pigghet noterats.

Den har smugit sig på oss, eventuellt genom något virus eller kanske genom ett radioaktivt nedfall, och givit upphov till de mest märkliga symtom.

Genomgående kan man säga att en aversion mot Fördelningsmyndighetens blanketter är tydligt märkbar hos oss smittade. Vi upplever blanketterna för underliga och att det är för konstiga rutor att fylla i. Vanligt hos oss drabbade är att vi börjar tänka på något annat så fort någon får för sig att plocka fram dessa papper. Vi känner också en oerhörd ilska över alla företag som ringer hit med fantastiska erbjudanden för att hotta upp vår marknadsföring till det facila priset av lite olika antal tusen kronor. ”Så att kunderna hittar er” säger de förbindligt.

Förutom aversionen har en skrämmande matthet spridits sig i Rummen. Vi har längtansfullt börjat spana ut i tillvaron efter något roligt att koncentrera oss på. Den allmänna uppfattningen här inne är att vi får ta del av alldeles för konstiga saker. Någon gästartist säger att gravida bör ”hålla emot” och inte föda barn i januari utan vänta tills februari infaller, eftersom ”alla vet” att då föds bara pojkar…någon annan påstår på fullaste allvar att om man lägger några fjädrar och pinnar i en påse och stoppar den i någons kudde så är det helt möjligt att få kuddägaren att göra vad som helst.

Det är vid sådana tillfällen som Coltisen i form av en allvarlig matthet gör sig påmind. Vi kommer på oss själva med att stirra tomt framför oss och önska oss bort till något annat Rum.

För att stävja ytterligare symtom har vi påbörjat medicinering. Främst med passionsfruktsfyllda chokladpraliner som visat sig ha en viss gynnsam påverkan. En av Evorna oroar sig för att vi kan lida av cognacochcigarillbrist. Cocbrist, förtydligar hon eftersom hon är besatt av förkortningar. Vilket andra misstänker är en del av sjukdomsbilden.

Ja, så är det nuförtiden ställt här inne i Livsrummet. Vad göra??

Hjälp sökes.

Annonser

Kommentarer till: "Coltis i Livsrummet." (2)

  1. Även vi västanom drabbas stundom av colitis, även hos oss i samband med fördelningsmyndighetens utspel. Vi förskriver oss då motmedel i form av Bollinger och Taittinger. Tillvaron tenderar då vara mera sprudlande då så att säga. Men Munhte konsulterar vi inte.Låt pennorna glöda i kryssrutorna…

  2. Evor i Livsrummet sa:

    Vi som finns öster om väster tackar för de tipsen, fyller på dosetten efter ordination, och ser åtskilligt spruttibang framför oss… %-D

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

Etikettmoln

%d bloggare gillar detta: