Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för januari, 2011

Mera protester från Livsrummet

Rullstol.jpg

En 57årig man från Varberg dödade sin gravt handikappade och rullstolsbundna hustru. Först våldtog han henne med kraftiga skador i underlivet som följd. Sedan stack han henne, bland annat med en kanyl ett 40 tal gånger över hela kroppen. Kvinnan förblödde av alla sina skador och dog. 57 åringen ringde sjukvårdsupplysningen för att få råd. De larmade polis och ambulans.

Mannen genomgick sinnesundersökning och befanns vara psykiskt frisk. Tingsrätten utdömde ett livstidsstraff som sedan hovrätten fastställde i december 2010.

Ett straff som mannen nu tycker är i strängaste laget och väljer att överklaga till HD. Han yrkar nu, genom sin advokat, att få genomgå rättspsykiatrisk undersökning trots att han redan bedömts vara frisk. Vidare vill han att domen ska ändras till ett tidsbestämt straff på högst 10 år, om hans hälsotillstånd eventuellt tillåter det.

57 åringen har hela tiden nekat till mord men har erkänt våldtäkt och att han vållat sin hustrus död. Eftersom ingen annan person var närvarande när han dödade henne förstår han att han själv har gjort det men hävdar att det inte alls var hans mening att hon skulle dö.

Man undrar ju över vad han tyckte var meningen då?

Här i Rummet förstår vi inte varför han överhuvudtaget ska släppas ut alls och har svårt att tro att rättspsyk skulle kunna hjälpa honom, speciellt då han anses frisk. Vi tycker att han gör sig bättre helt inlåst. Hela tiden.

Om han nu skulle vårdas på rättspsyk och efter en tid anses färdigvårdad, vilket kan vara troligt då han ansågs vara psykiskt piggelin från början, då är han ju i trafik igen? Vad skulle hända om han släpps ut? Få han bo hos sin advokat då?

Annonser

Protest från Livsrummet!

 
                                                                                                                                     images.jpg                 

 

Hon var nyss 13 år fyllda och ville absolut inte ha analsex med en 16 årig pojke på sin skola.

Detta framgick av både deras korrespondens på nätet och att hon, under övergreppet sedan, flera gånger bad honom att sluta .

Helsingborgs tingsrätt, där 16 åringen åtalades för våldtäkt mot barn, såg det hela som ”mindre allvarligt” och tyckte att ansvaret var hennes. Hon ”borde gjort mer motstånd” och man ansåg att hon inte gjort tillräckligt för att den 16 årige gossen skulle förstå att hon inte ville. Hon ”borde ha kunna förhindrat det” ansåg man.

En våldtäkt mot barn blev förvandlat till ett sexuellt utnyttjande av barn.

Tyckte man kanske att lite analsex borde 13 åriga flickor få räkna med? Eller har det blivit en skyldighet?

Vad borde hon gjort för att slippa?

Varför vill den 16 åriga pojken absolut ha sex i stjärten på barn?

Och varför skulle han inte kunna förstå att någon inte vill ha det med honom?

Hade han gjort några ansträngningar för att ta reda på det?

Eller tyckte Helsingborgs tingsrätt att han inte behövde?

Borde han ”ha kunnat förhindra det”?

Hur intressant är det att ha sex i analen med någon som skriker sluta?

Fick han någon fråga av tingsrätten omkring det?

Så kan man undra i ett Livsrum en helt vanlig onsdag.

Trängsel i Livsrummet

gula ankor.jpg

Alla människor tycker inte om oss här i Livsrummet. Konstigt nog. Och om sanningen ska fram så tycker inte vi om alla andra människor heller.

Men det gör inte så mycket, det finns ju så himla mycket folk. Enligt beräkningar kommer jordens befolkning att under 2011 att uppgå till 7 miljarder.

Annat var det år 1. Då fanns det bara 200 miljoner människor på vår jord.

Om man tänker sig att man kanske bara gillar hälften av alla människor, och att hälften tycker om oss, så har man ju i alla fall tre och en halv miljard personer att välja på. Och det är ju fantastiskt bra.

Annat var det år 1, då hade man, i så fall, bara 100 miljoner att gilla.

Skulle man ta en gruppbild av alla 7 miljarderna människorna samtidigt, behöver man en plats på ca 1 200 kvadratkilometer att stå på. Då skulle faktiskt Los Angeles räcka till.

Skulle vi alla däremot ha fest med dans, och därför behöva lite mer svängrum, krävs ju en lite större plats att hålla till på. Närmare bestämt 3 850 kvadratkilometer. Då är emiratet Dubai ett lämpligt ställe att vara på.

Så kan man fundera i ett Livsrum på en måndag. Och tycka att det är lite sympatiskt att alla ni andra inte är här och vill dela morgonkaffet med oss.

Det skulle bli en sådan trängsel då.

Män – så det kan bli – i Livsrummet

män i kalasbyxor.jpg

Vi svängde just in på Mansnätverkets nya hemsida och tittade under fliken Mansfrågor.Här får vi ta del av de skrämmande villkoren för den utsatta gruppen män.

Det är inte klokt hur de har det!

De är ju tvungna att ha alla farliga arbeten och dessutom ingår det i mansrollen att försvara hela landet och offra sig i krig. Nu har det ju visserligen inte varit så många krig att utkämpa på hemmaplan de sista 200 åren. Sista tillbudet var i augusti 1809 vid Ratan i Bygdeå socken men det känns lite osäkert om just det Mansnätverkets medlemmar var involverade i detta.

Inte har de lätt att kunna få behålla sin bostad heller. De flesta hemlösa är män. Vad det nu kan bero på? De flesta som tar livet av sig är män, uppger Mansnätverket, som också irriteras över att dubbelt så många kvinnor som män tog ut examen från universitet och högskolor läsåret 2006/7. Även i den övriga skolan tycks flickor prestera bättre än pojkar, vilket eventuellt kan bero på de opassande undervisningsmetoderna eller (kvinnliga?) lärares godtycke.

Män ska ha det oerhört svårare (än kvinnor) efter en separation meddelar Mansnätverket, och eventuella barn riskerar att hemfalla till kriminalitet och psykisk sjukdom om de inte har tillgång till en närvarande pappa.

Finns pappan med i bilden ökar chanserna för längre och bättre utbildning, ja det lär ju inte gälla söner då förstås eftersom de redan är marginaliserade och oförstådda. Det är ju tur att 92 % av de separerade föräldrarna redan har gemensam vårdnad. Männen får väl försöka engagera sig lite mer i sina barn helt enkelt.

Antagligen är väl några av de övriga 8 procenten som mansnätverket kämpar för. I den gruppen finns säkert både pappor och mammor som av olika skäl har ensam vårdnad. Huruvida det finns eventuella risker för barn att hamna i besvärligheter om de tvingas växa upp utan sina mammor framgår inte av det nya nätverkets hemsida.

Det kanske är helt riskfritt?

Sedan lever inte män så länge heller (i snitt 4 år mindre än kvinnor) och det uppger Mannätverket ska bero på den manliga könsrollen. Det tror vi också.

Dessutom oroas man av att man inte längre automatiskt ska kunna kvoteras in i olika sammanhang. Om kvinnorna också ska kvoteras in så riskerar ju män att hamna utanför, även om de skulle vara meriterade. Här anser man allmänt att det gamla systemet är att föredra och mycket mindre orättvist för män.

Som om detta inte skulle vara nog så drabbas män av mest dödligt våld också, visserligen utsätts de av andra män, men man inser ju att de som grupp lever jättefarligt.

Detta är bara ett axplock av alla de förtretligheter som kan drabba denna utsatta grupp.

Men tursamt nog ska nu Mansnätverket ta tag i alla dessa osynliggjorda frågor.

Och man förstår ju att det är en del att ta tag i.

Man startar kanske motståndsgrupper av typen Våga Vägra?

Tex Våga Vägra försvara landet, Våga Vägra slå varandra, Våga Vägra leva destruktivt.

Blir det eventuellt ”Män kan mässor”?

Knappar och dekaler med texten ”Slå inte din kompis” designas och delas ut till behövande och våldsbenägna medbröder.

Mansjourer startar upp för att ta hand om alla män som slår varandra.

Obenägna pappor tvångshämtas till ansvarsfullt och kreativt umgänge med sina barn.

TV4 engageras för stödgalor och insamling av medel samt gemensam klockringning i hela landets kyrkor.

Blå rosetter kommer att säljas på ”ett ställe nära dig” så att alla får möjlighet att visa sin sympati för denna så länge förbisedda grupp.

Det finns också möjlighet att anmäla sig till den rikstäckande kampanjen ”Spring för livet man” en budkavle som går från Ystad till Haparanda. Mansnätverkets mammor och fruar har engagerats för utdelning av kaffe och blåbärssoppa efter färdvägen.

Här i Livsrummet gör vi som vanligt. Kvoterar in varandra och lever länge. Och är allmänt tacksamma.

 

Lågt i Livsrummet

rött kors.jpg

Det är lite lågvatten här inne i Rummet nuförtiden.

Evorna är minst sagt lite tillbakalutade. Vissa vacklar omkring i svårartad feberyrsel och någon, som efter en spektakulär och skruvad saltomortal i ett badrum (i samband med montering av duschförhänge) med brutet revben som följd, lägger sordin på stämningen.

Det är inte klokt vad en del kan ta sig för bara för att få lite uppmärksamhet. Nu vill hon lanseras som ”Badrumsprofilen” och hävdar att Evor och revben har en både historisk och kulturell förankring. Ingen härinne bryr sig om henne och hennes påhitt.

Vi rör oss alla lite försiktigt omkring i Rummen för att inte riskera feberkramp, häftig inandning, nysning eller hicka. Därför orkar vi inte ens bli arga för någonting idag.

Inte ens en Verksamhetsplan eller lockrop från Fördelningsmyndigheten lyckas riktigt entusiasmera innevånarna i Rummet.

Vi får helt enkelt byta ut den trevliga chokladbiten till kaffemuggen för en mer relevant mix av Alvedon och Ipren tabletter.

Håhåjaja.

Ett litet lyckopiller skulle sitta bra. 

 

Kränkt turistprofil i turistfälla

 

danskt marsvin.jpg

I Livsrummet är det en del bestyr i dessa dagar. Det är berättelser, rapporter, statistik, beräkningar och redovisningar som ska färdigställas. Samtidigt gör vi nya bekantskaper

Mellan varven funderar vi över den, ”tillfällige turisten”, turistprofilen Munir Awar. Det verkar ha gått troll i hans och familjens utlandsresor. På tre semesterresor har han hamnat i fängelse varenda gång.

2007 reste han med sin 17 åriga gravida fru Safia till Dubai för att hälsa på kompisen Yousef. Efter en tid där bestämde de sig för att sedan göra en avstickare till Somalia då de ville studera den vackra naturen och kulturen där. Med på resan var också de två kamraterna, Yousef och Osman. Kvartetten tog sig sedan från Somalia, där det var krig, till Kenya, greps av militär där, sändes tillbaka till Somalia och sattes slutligen i ett militärfängelse i Addis Abeba. Efter några månader släpptes de efter påtryckningar från Sverige, genom SÄPO och svenska ambassaden, och kunde flygas hem.

Efter hemkomsten anmälde Awad flera tidningar till PO eftersom de publicerat hans namn och Awad kände sig mycket kränkt av detta. Denna anmälan avskrevs sedan.

2009 var det dags igen för en ny semestertripp för familjen. Denna gång gällde det en pilgrimsresa till Saudiarabien. Paret Munir och Safia, nu även med sitt 2 åriga barn, kom återigen på avvägar. Denna gång hamnade de i Pakistan och återfanns i ett turistsällskap på tio personer där bland annat Mehdi Ghezali ingick, vilken tidigare gjort sig känd som ”Guantanamo-svensken”. De greps av polis och misstänktes för kontakt med terrornätverket Al-Qaida. Själva uppgav svenskarna att de var på väg till en konferens. Man lär också ha uttryckt att ”vi ville bara se hur det var i Pakistan”. Denna gång satt de fängslade i 6 veckor innan de släpptes efter påtryckningar från Sverige, genom SÄPO och svenska ambassaden i Islamabad, och kunde sedan flygas hem.

29 dec 2010 åkte Munir Awad, nu nybliven pappa till sitt andra barn, på en sällskapsresa med bil till Danmark med några goda vänner. Där greps samtliga och häktades dagen efter. Det är verkligen ingen ände på kränkningarna av Munir Awad. Har han återigen gått i en turistfälla? Enligt uppgift hade de nu tänkt iscensätta ett attentat mot tidningen Jyllandsposten. I sin bil hade de nödvändig turistutrustning för detta. Det kan ju också vara möjligt att den danska naturen och mediakulturen lockade. Nu föreslår vi att de svenska myndigheterna ligger lite lågt i sina ansträngningar och påtryckningar för att turistprofilen återigen ska släppas fri och flygas hem.

Tidigare i år talade Munir Awad på ett seminarium. Temat var ”Terrorlagstiftningens terror”. Ur programmet kan läsas att Muslimska rättighetskommittén vill ” att denna så kallade terrorlagstiftning ska behandlas som den rättsskandal den de facto är”.

Award är kränkt, förvånad och irriterad över att någon kan misstänkliggöra honom och hans turistverksamhet. Han har ju bara ett gediget intresse av natur och kultur. Kanske skriver han på turisthandboken ”Spännande resor hit och dit”?

Här i Livsrummet funderar vi på dessa kränkta turistprofiler och på olika fobier.

Etikettmoln