Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för maj, 2010

Livsrummet undrar över vett och etikett

atava-brollopstorget_large.jpg

Till och med här inne i Livsrummet har vi hört att kung Carl Gustav, som den hedersman han är, ska ge bort sin dotter till Daniel Westling från Ockelbo. Överlämnandet ska ske i Storkyrkan den 19 juni.

Eftersom det vanliga är i vårt land är annars är att svenska fria kvinnor går in i kyrkan själva med den man hon vill gifta sig med så är detta ett trendbrott. Diverse stil och etikettexperter försöker febrilt hitta förklaringar, kyrkan ”rasar” och ”backar” och medierna drevar omkring. Nu verkar det som om Viktoria, i första hand, inte är en kvinna som ska gifta sig utan i detta läge mer att betrakta som en framtida statschef som ska eskorteras in av den nuvarande innehavaren av denna sysselsättning.

Eller så har kungafamiljen helt enkelt sett hur det ska gå till i någon film från Hollywood och vill verka lite klämmigt amerikaniserade och mångkulturella. Vad vet vi?

Här inne i Livsrummet funderar vi mest på hur brudgummen ska komma på plats.

Ska han föras till altaret av den nuvarande statschefens respektive såsom varande den blivande statschefens blivande respektive, det vill säga, ska drottningen Silvia ställa honom på plats där i kyrkan?

Eller ska han ses som en representant för Ockelbo kommun och därför eskorteras in av det Ockelboiska kommunalrådet?

Eller ska han ledas på plats av mamma och pappa Westling, som varande representanter för familjen?

Eller ska kanske statsministern föra Daniel till altaret, det är ju ändå regeringen som har beviljat vigseln med den framtida statschefen?

Eller får representanter för ”verklighetens folk” då konstiga och besvärande bilder i huvudet om Fredrik Reinfeldt går i kyrkgången med Daniel Westling?

Blir det då i så fall lämpligare om Maud Olofsson, på ett bäversnabbt och effektivt sätt, sätter Westling på plats och får pusslet att gå ihop?

Eller finns det någon typ av hovmarskalk som har tid bogsera in brudgummen mitt i alla bestyr? Hovmarskalksämbetet har ju ansvar för kungens familjs offentliga framträdanden och officiella representation, så det kanske kan passa in här?

För man kan väl inte tänka sig att Daniel kan ta sig in för egen maskin när inte ens den framtida statschefen kan? Eller ska han helt enkelt alldeles ensam slinka in från höger och bara – simsalabim- vara där??

Jaa, hur ska man tänka?

Vi sätter på en kaffepanna och funderar vidare.

Nu har vi hört att kungen ”spelat ut Familjekortet” det vill säga, han meddelar att Familjen har bestämt…

Det känns ju också som hämtat ur någon film från Hollywood.

Här tar vi påtår…

Vi är ju inte så bevandrade i etiketter och stilar här i Livsrummet…utan vettlöst smaklösa faktiskt.

 

Annonser

Livsrummet förvånas över torskfisket

camilla.png

Camilla Lindberg, riksdagsledamot från Folkpartiet, slår till så här i valtider med lite val/torskfiske och med en lösning på sexköpslagen, som hon inte tycker fungerar alls.

Lagliga bordeller tycker hon skulle vara en bra idé. Det skulle ge de prostituerade både möjligheter till a-kassa och pensionspoäng anser Camilla.

Bland annat, tänker vi här i Livsrummet. Bland annat…

Vi tänker också på ”starta eget kurser”, (med tillhörande skattefinansierade ”starta eget bidrag”) yrkesutbildning, yrkesbeteckning, (kopuleringskonsulent, intimassistent, coituscontroler, komfortexpert, gökspecialist, umgängessakunnig…?) fortbildning, arbetsmiljöinspektioner, jämställdhetsplaner…

Praktikmöjligheter för arbetslösa eller praoelever och olika ”provapåprojekt” är också en tänkbar utveckling. I dessa dagar när arbetslösa ska ställas mot hela arbetsmarknaden kan det bli en möjlighet för folk i glesbygd att kunna uppfylla arbetslinjens visioner och kliva in på en ledig plats som utannonseras på någon bordell någonstans i landet. Vi är osäkra på vilka förkunskaper som kan tänkas vara nödvändiga, men arbetsförmedlingen kanske bistår med kunskapskontroller eller rådgivning i frågan? Erfarenhet inom verksamheten kanske måste styrkas på något adekvat sätt?

–          Om man verkligen vill hjälpa de mest utsatta i samhället så kanske det bästa är att ha bordeller med dörrvakter och läkarintyg på att man är frisk.

Så säger Camilla omtänksamt och här i Livsrummet hoppas vi på att det är kunderna som ska visa friskhetsintyg.

Tänker sig Camilla att detta kan bli ytterligare ett serviceområde för alla Rutorna förutom städning, fönstertvätt, barnpassning och hundpromeneringar? Eller är det Rötterna som ska kunna utvidga sitt verksamhetsfält?

Camilla slår fast att detta nya liberala förslag skulle ge de prostituerade i landet ett mer normalt liv när man slipper gömma verksamheten ”i mörka lokaler på undanskymda platser”. Antagligen tänker hon på att det vore trevligare att köpa kroppar i ljusa, luftiga och centralt lättåtkomliga lokaler.

För att åter igen tänka på glesbygdsbefolkningen som redan tidigare vant sig vid att, förutom att handla mat på tex lokala konsumaffären, även hämta post, sköta bankaffärer och köpa sprit, så kommer de nu att också kunna ta del av den lokala prostitutionen förslagsvis bakom mjölkkyldisken.

–          Prostitution har funnits i tusen år.

 Meddelar Camilla och menar därmed att det nu finns fog för legalisering.

I Livsrummet påminner vi oss om att det finns många saker som människor sysslat med i tusen år, trots att det varit förbjudet. Mord till exempel. Trots att det setts som förbjudet så har det ju ändå flitigt praktiserats. Kanske är det nu, i valtider, dags för en legalisering? Det görs ju ändå. Eventuellt ”i mörka lokaler på undanskymda platser”.

 

Väljer man att lägga sin röst på Folkpartiet kan framtida legala kroppsköp bli en verklighet i det Liberala Sverige. I alla fall om Camilla Lindberg från Borlänge får råda.

Hur ”verklighetens folk” inom Kristdemokraterna, ”de nya arbetarna” inom Moderaterna och ”de flitiga bävrarna” inom Centern ställer sig till detta är ännu okänt.

 

Tanken känns alltför svindlande för oss här i Livsrummet. Vi sätter på kaffet.

Livsrummet om den osäkra mansrollen.

egen stol.jpg

Det pratas här och där om att svenska män skulle vara osäkra i sina roller som man eller som pappa.

Osäkerheten kan tydligen komma över dem om deras kvinnliga partner är för ”för”.

Det vill säga för högt lönesatta, i värsta fall har högre lön än honom, tar för sig för mycket, är för oberoende, för kompetenta, klarar sin utbildning bättre, kan föda barn och dessutom amma dem, hävdar sina rättigheter eller vill bestämma över sin egen sexualitet.

Detta skulle ta sig uttryck i att män bland annat vill misshandla eller köpa kvinnors kroppar. En hel marknad har därför vuxit upp för att förse svenska män med ett mångkulturellt utbud av tvångsprostituerade kvinnor från alla möjliga länder. Särskild lagstiftning har skapats och en landsomfattande kvinnojoursverksamhet arbetar för att skydda kvinnor och barn från de mansrollsosäkra och provocerade männen.

Några identitetssökande män känner sig manade att delta i märkliga bröstmjölksexperiment och det finns de som menar att det är rena rama diskrimineringen att män inte kan föda barn. Det kan på något sätt vara ”extremfeministernas” fel. Det vimlar av olika typer av ”daddysar” och diverse antigenusexperter som tycker sig vara omgivna av hämndlystna kvinnor som inte vill annat än att gör män osäkra på sig själva. Ett bevis för denna föreställning kan vara att skolan är fel organiserad och inte rätt anpassad till skolgossarnas behov av styrning och ledning. Därför sägs betygen sjunka för stora delar av den gruppen. Det är också kvinnornas fel. De har ockuperat dagis och skolmiljöer och gjort dem till kvinnliga världar där inte gossarna får full förståelse.

Ingen tycker på allvar att det är männens fel som inte sökt sig i så stor utsträckning till dessa slitiga och lågt lönemässigt värderade yrken. Man skulle ju annars tycka att de borde ta sitt ansvar och sätta sin prägel i kvinnovärlden. Förövrigt har de flesta människoungar i alla tider tagits hand om av kvinnor.

Men nu spelar det inte så stor roll, för nu har vi ett problem, det vill säga, den sviktande mansrollen.

Här i Rummet förstår vi ingenting.

Det kan inte finnas någon tid i historien som män i vårt land haft det så bra som just nu. De har alla möjligheter att förverkliga sig själva på alla plan.

De behöver inte automatiskt stå som ensamma familjeförsörjare, ensamma försvara vårt land, släcka våra bränder själva och de behöver inte automatiskt bli inkvoterade till olika uppdrag/ tjänster som de inte har kompetens för, bara för att de är män. De får ta ett delat ansvar för sina barn, de har fått en ökad arbetsmarknad. Även till de delar av arbetsmarknaden som tidigare varit förbehållna kvinnor och de kan därför numera bli både syster Bengt, barnpojken Olle eller barnmorskan Mikael. Det räknas till och med som statushöjande för yrket om män söker sig dit. Det är sällan att detta händer kvinnor. Att få en kvinna till en mansdominerad utbildning eller arbetsplats ses inte självklart, konstigt nog, som en höjning av utbildningens eller yrket status.

Det innebär att män endast behöver finnas till för att bidra till statushöjningen. Hur kan detta bidra till osäkerhet?

 

”Dagens unga män bär i grunden på en oerhört negativ självbild. Och jag tvekar inte att säga att detta beror på radikalfeminismen”. (Pelle Billing)

 

Driver de med oss? Undrar vi allmänt här i Livsrummet.

Livsrummet – tillfälligt underbekvinnat…

                                                                  niqab.jpg

I Belgien har man infört förbud för kvinnor att bära niqab och burka, det vill säga heltäckande beslöjning.

I Livsrummet, där vi är vetenskapligt lagda, har vi genomfört ett experiment.

En av Evorna maskerades med en stor påse över huvudet med ett litet titthål i och skickades sedan ut för att köpa kaffe.

Vi andra tog tid.

Nu har det gått flera dagar och vi har ännu inte sett till henne.

Vi har sökt runt omkring bland alla Rummen och även gjort flera yttre bevakningsrundor.

En annan av Evorna, som är lite dumdristig, erbjud sig modigt att ta på sig en påse själv för att lättare kunna förstå vart den första Evan tagit vägen.

Vi andra avrådde bestämt från detta tilltag sedan hon sprungit in i dörren mellan Andrummet och Svängrummet och dessutom fastnat i en kartong, eftersom hon inte såg någonting.

Alla blev oroliga för att även hon skulle villa bort sig

och det visade sig svårt att få loss henne…

Häromdagen mottog vi ett sms.

Det var vår försvunna kollega som meddelade att hon befann sig i Edinburgh … och sa sig nu inte kunna hitta tillbaka.

Räddningsinsatser har nu mobiliserats.

Här i Livsrummet tycker vi allmänt att alla tanter ska få springa helt lösa utan heltäckande  kamouflage.

Etikettmoln