Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för mars, 2010

Livsrummets favoritresmål i repris

                          På väg...
Här i Livsrummet råder det som vanligt full aktivitet under dagarna i den Stilla veckan. Alla i Rummet är upptagna med allehanda förberedelser inför den årliga gruppresan på torsdagkväll. Visum, inreseblanketter och främlingspass har letats fram.

Vissa har uppgraderat sina kvastar från i fjol, någon har till och med målat fartränder i form av arga blixtar på sin. Andra har preparerat sina med allehanda salvor och dekokter.

Det har blivit svårare med åren att få tag i upp och nervända kor att transportera sig på så det har skippats helt under senare år. Annars var det faktiskt ett uppskattat traditionellt inslag. Men EUmärkningarna i koöronen ställde bara till det. De fastnade i kaffepannorna, kattorna blev som galna och våra nylonstrumpor revs sönder. De flesta tycker att kattorna alltid har varit ett problem. Redan i fjol bestämde vi oss för att helt sonika sprutmåla några hamstrar och trycka ner i espressomaskinerna, det blir mest praktiskt under transporten. Det visade sig fungera väldigt bra så det konceptet kommer även att användas i år.

Nya kostymeringar provas in och gamla favoriter ändras om. Det nålas, tråcklas och det broderas.  I år håller raffset-trenden fortfarande i sig, även om den slog igenom stort i fjol. Det är mycket spiraler, fjädrar, hyskor, pushup och pushin nu. De knähöga stövlarna hänger med sedan i förrförra året då det var mer av nitar, gummi, lack, läder och nappakepsar. Tidigare år har det varit mycket Bardotrutigt och pastell med pumps som har gällt. Sedan är det sjaletterna. Det blir alltid diskussioner omkring dem. Vissa anser att de ska täcka nästan hela ansiktet medan andra tycker att det är bara för mycket folklore.

Annat var det förr. Då åkte vi iväg i elastabyxor och banlontröja med virkade hjälmar på huvudet fyllda med ihopknölat toalettpapper så att de blev höga i modellen. Vi hade TVkannor i virkade plastfodral käckt fastknutna i den Raketostinsmorda Piassavan. Andra krängde in sig i kalasbyxor, jumperset och sockiplast. Spottade i mascaraborsten, svärtade ögonen, tuperade håret, tryckte in en småfralla i frisyren och målade läpparna i den gamla hederliga, men ack så klatschiga Shantung Nr 29. Sedan rättade vi till magväskorna, tog en Toy och sparkade iväg. Nu ska alla kvastar vara Kravmärkta, Svangodkända, ergonomiska och ha vissa mått. Det är visst något med EU…?

Vi startar i alla fall strax efter 18.00 på torsdag, kollar bagaget, rättar till glasögonen, ställer in backspeglarna, fäller ner visiren och väntar in Livsrummen från norr, möter upp de från söder och sedan blinkar vi och svänger vänster. Härligt flygväder är utlovat.

Det blir ju en hel del festligheter de följande dagarna. Vi är ju inget könsneutralt gäng direkt men det jämnas ut till en liten del vid framkomsten. Vi tänder påskeldar och sedan brukar det bli lite Ryska påsken och en del Sanning och Konsekvens. Ja just Sanningen tar vi lite lätt på om nu sanningen ska fram så det blir mestadels Konsekvenser.  På kvällskvisten blir det god mat, gott vin, härlig choklad, tjocka cigarrer, mycket sång, dans och en mycket dålig man. Värden är faktiskt ett trevligt sällskap som vi alla delar på. Som vanligt börjar han med att säga nej men menar naturligtvis ja. Vi vet ju alla hur män kan vara. Han brukar vanligen vara vackert pyntad med fjädrar i bockskägget, ha både nyvaxade horn och hög svansföring. Vid utcheckningen brukar de flesta vara ganska slaka, speciellt värden kan ge ett något urlakat intryck. Några brukar vilja fortsätta festa och söker därför asyl. Vi andra får hemtransporteras via den kollektiva Ykvasten.

I fjol uppstod dessvärre en del komplikationer under resan. En något korpulent resenär utrustad med en motoriserad kvast av märket Evin Rude sällade sig till oss övriga. Det visade sig snabbt att detta var en hemlig agent, förklädd i en mindre trevlig sälskinnskreation, och som hade för avsikt att ”avslöja” oss. Vafalls?? Honom avvisade vi dock resolut och omgående. Han försvann mot öster med orden att han ”nog skulle kunna få tag i en guldspade och gräva upp oss” och att han ”minsann visste allt om skogstokiga häxor” och än märkligare, han sa att han ”fick sina instruktioner i telefonkiosker” ??? Vi förstod inget av detta. Är det någon annan som vet? I år hoppas vi på en lugnare överfart. Vi får kanske anledning att återkomma i frågan?

Nu undrar vi bara om alla fått färdplanen och programmet? Annars finns det kanske snart att ladda ner på www.bluehill.com

Ses vi på plats? 

Annonser

Rutor och Rötter.

En Ruta.

På riksplanet dammas nu både vårdbiträden och ensamstående mammor av.
Även pensionärerna kommer till användning i år. Varje politiker känner nu stor omsorg om dessa grupper och vet deras allra bästa. Denna omsorg bukar slå till i regelbundna intervaller. Just nu lägger man vikt vid att dessa grupper ska få sitt livspussel att fungera och kunna tillägna sig en mer kvalitativ fritid till ett överkomligt pris. De ska därför nu giltiggöra Rutornas berättigande. Slumpvis kan även de bättre bemedlade få en liten släng av de skattefinansierade förmånerna.

De nya förslagen som innebär subventionerade hundpromenader inspirerar.

Fram emot hösten packas de sedan undan. Andra saker blir viktigare. Bonusfördelning och sådant. Då är inte vårdbiträdena lika aktuella längre. Deras uppgift är fullgjord.

Här i Rummet träffar vi under stundom ensamstående vårdbiträden. Ingen har en egen Ruta. Det finns till och med de som inte tycker att de har råd med en hund, än mindre någon som promenerar den. De, sedan tidigare, etablerade Rötterna har de inte heller haft så stor nytta av men tycker allmänt att det är tungt att tvingas finansiera även dem. De ensamstående vårdbiträdena har ofta inte så stora ombyggnationer på gång.

 

Livsrummet varnar för Bjästa

Kyrkan i Bjästa, byn som Gud glömde bort...

 

En 14årig flicka i byn Bjästa i Ångermanland blev våldtagen på en toalett på sin skola. Våldtäktsmannen var en 15årig pojke, elev på samma skola.

Flickan anmälde och pojken blev senare dömd i tingsrätt och hovrätt. Innan den processen var klar våldtog han en annan flicka vilket han också dömdes för. Det fanns bevis i form av DNA och pojken erkände dessutom. Han blev, med anledning av sin ålder, föremål för vård i en annan del av landet. Det hela hände under våren/försommaren 2009 och han anses färdigvårdad i början av april 2010.

I byn tog man parti för våldtäktsmannen. Pojkens familj startade hemsidor och namninsamlingar till pojkens fördel. Man drev kampanjer och skapade grupper på Facebook och Flashback med syfte att smutskasta brottoffren genom att sprida lögner och rykten. Många drogs med.

Vid skolavslutningen våren 2009 i kyrkan på bygden bjöds han in av prästen, trots att han då var avstängd från skolan.  Den unge våldtäktsmannen kom som en hjälte och delade ut rosor till sina klasskamrater och fick kramar och rungande applåder.

Den glada tillställningen filmades och lades ut på pojkens familjs hemsida.

Det första våldtäktsoffret avstod från att delta, som tur var, från hela föreställningen. Samma kväll våldtogs flicka nummer två.

Stackars pojke! Säger den lokale prästen, när en journalist från Uppdrag granskning, frågar om detta i gårdagens program. Skolan säger sig vara neutrala och kan inte ta del av smutskastningen mot flickorna på nätet eftersom personalen inte har den utbildningen, meddelar Bjästaskolans rektor. På byn ”vet alla” att flickorna ljuger och menar att pojken dömdes helt godtyckligt helt utan bevis.  Han beskrivs som omtänksam, trevlig och snygg. Flickorna sägs bland annat vara lösaktiga ,”fittiga” lögnaktiga, hämndgiriga och borde därför våldtas. Pojkens familj, främst han mamma och en äldre bror eldar på och resultatet uteblir inte.  Otroliga historier sprids, som någon har hört av någon, både ungdomar och vuxna deltar i den massiva förföljelsen av våldtäktsoffren.

Det var alltså inte bara en galning, det var hela Bjästa.

Den första flickan måste lämna orten och gå i skola i Stockholmstrakten, Örnsköldsviks kommun vill inte betala för fortsatt skolgång där. Man tycker att hon kan gå på samma gymnasium som sin förövare, som snart släpps ut.

De vuxna i Bjästa har ett stort ansvar i denna häxprocess. Byn kan se sig själva som ett levande exempel på hur förföljelse kan uppstå. Det torde vara ett närliggande uppslag för skolan att arbeta med när annan förföljelse i världen ska förklaras. Att vara medlem i en kyrka med denna företrädare måste ses som omöjligt. Det finns många i Bjästa som har anledning att skämmas!

Från Livsrummet varnar vi för Bjästa! Stanna inte till där!

 

Uppdrag Granskning

http://svt.se/2.2232/uppdrag_granskning

En sammanställning kan man läsa bloggen cattas bubbla

http://cattasbubbla.wordpress.com

En modig kompis (den enda) som deltog i programmet har också en blogg

http://amandaogrens.blogg.se/index.html

Men Daddysarna förnekar sig som vanligt inte

http://daddys.blogg.se/

Livsrummet – En turistfälla??

Evorna har inte varit så aktiva här i Bloggrummet på sista tiden.  Det beror sannerligen inte på att det inte finns saker att skriva om. Snarare beror det på att det gjorts annat här i Rummet.

Ute i världen debatteras huruvida Rutorna ska bredda karriären med att fungera som ”utmedhundenpromenaderskor” och hur mediokra ”rondellmohammedhundritare” kan få förvirrade kvinnor i andra världsdelar att ta sig osannolika nicknames som JihadJane…???

Här i Rummet har funderats över om vi inte borde knycka hela affärsidén och rita en skäggig kvinna med turban och kalla henne Profetan Mohammed. Sedan skulle vi kunna sitta runt i olika TVsoffor och berätta om att vi sysslar med ”Demokratiska transsexualpolitiska konstprojekt”. Då och då visar vi upp oss i olika inslag där vi svingar handväskor, rollatorer och shoppingbagar i luften och morskt uttalar oss om att vi inte är ett dugg rädda…

Varenda JihadJanne med självaktning i hela världen blir tvungna att utslunga gruvliga hot mot vårt demokratiprojekt.   TVteam , Säpo , olika terroristgrupper och andra religiösa falanger skulle vara tvungna att ta sig hit till vår stad för att hitta oss. De måste ju förstås äta och bo här under tiden så det skulle bli ett ekonomiskt uppsving för en liten kommun på fallrepet. Nya flygförbindelser och extra bussturer måste till för att alla ska kunna transportera sig hit och dit, hela infrastrukturen för denna region måste snabbt arbetas om. Vi blir en turistfälla helt enkelt.

Själva sitter vi förstås i Lönnrummet och räknar alla pengar som vår verksamhet kommer att generera i form av T-skirtar, klistermärken, samlarkort, dekaler och vykort (som givetvis bara säljs här). Då har vi ändå inte räknat på alla rundliga arvoden som våra intervjuer kommer att inbringa.  FärjanHåkan och UllaredsMorgan kan slänga sig i väggen. Här kommer Skäggiga damen  Evorna.

 

Orsaken till att ni inte hört talas om detta nyskapande initiativ ännu är bara att vi inte hunnit med oss riktigt då vi fått en Puskallavikisk Prostinna i Damrummet som är begiven på mörka drycker.

Ett avvänjningsprogram är påbörjat….

                Avvänjningsredskap

Etikettmoln