Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för februari, 2009

Livsrummet tar över

                    
Flera biskopar inom svenska kyrkan vill befrias från vigselrätten. Man vill helt enkelt inte behöva riskera att viga homosexuella par. Man tycker sig ha en högre lagstiftning än den svenska att följa och den inställningen har man ju gemensamt med några andra religiösa samfund.

Därför skulle kanske hela vigselkonceptet kunna läggas ut på entreprenad. Många kanske skulle vara sugna på det. Den stad som Livsrummet är beläget i har till exempel en central och lämplig, dessutom ledig, borgliknande byggnad som skulle passa för sådana evenemang. Vi skulle faktiskt kunna bli ett Sveriges svar på Las Vegas. Efter år av industriella nedläggelser och ekonomiska nedskärningar med efterföljande arbetslöshet skulle en bröllopsindustri vara det som verkligen skulle sätta sprätt på bygden. En, till Livsrummet, närbesläktad systerkombination har sedan länge arbetat fram lite olika bröllopspaket som då skulle kunna packas upp, dammas av och sättas i verket. Konstnärliga bröllopstårtor i marsipan med fantasifulla utsmyckningar kan enkelt tillverkas inom den grupperingen. Här skulle vi inte vara främmande för att viga vem som helst och med vilka ritualer som så önskas. Vi har omfattande möjligheter att arrangera ”Det ultimata bröllopet” och man kan gott och väl se det hela som en flerdagsaktivitet och en festlig helhetsupplevelse.

Olika aktiviteter för bröllopspar och hitresta gäster kan med lätthet ordnas på trakten. Vi skulle kunna erbjuda segelturer på hav och i älv, älg- och bäversafari, skådning av fågel, heta badtunnedopp och äventyrliga isjakts- eller långfärdsskridskoturer med medhavda matsäckar, allt efter rådande väderlek. Till och med kurser i ihoptimrande av en egen liten stuga skulle kunna bli en del av bröllopsupplevelsen.  Här har vi dessutom ett berg att utkika ifrån, grottor att inspektera i, klapperstensfält att snubbla runt på och badstränder där gästerna kan ligga raklånga. Utan mankemang kan vi skaka fram ett folkdanslag, ställa upp glada barn för flaggviftning, trampa upp ett obskyrt damteatersällskap, ett landstingssponsrat danskompani eller en ganska hyfsad dansbandsorkester.

Skulle sedan något gå fel efter ceremonierna har vi även ett skyddat boende att tillgå.

Livsrummet planerar att inom kort ta upp detta på nästa kommunstyrelsesammanträde och ämnar snarast tillskriva regeringen i frågan.

Annonser

Olika typer av ställföreträdare

I Livsrummet präglas tillvaron av en helt igenom trivsam, hednisk och gladlynt grundsyn. Religiös utövning och utsvävelser får därför inte så stor plats här inne. Vi är inga anhängare av ”budskap” vare sig dom uppges komma från olika ”gudar” eller andra självutnämnda profeter. Av någon anledning verkar dessa slumpvis alltid vara män. Men det finns ett och annat undantag från den regeln. Ett modernt sådant är till exempel ”Drottning Tirsa” från Knutby som tror sig vara gift med Jesus. Han lär ha hört av sig till henne i Knutby och sagt sig vara sugen på det. Fast där på byn kallas sådant ”att få en profetia” eller ett ”tilltal från Gud”.

 Just i Knutby lär också Gud föreslå ”hemgång” för ostyriga medlemmar i församlingen.

Då hjälper man inom byn till med det.

Här i Livsrummet bortser vi dock helt från olika fantasiskrifter som påstås vara dessa olika mäns ”ord”, vare sig dom kallas för bibeln, koranen eller något annat. Att män kan bli flera hundra år och dessutom föda sig några söner kan väl ingen normalbegåvad person på allvar tro på. För att inte tala om till exempel jungfrufödsel….

Ofta fokuseras innehållet på diverse förhållningsregler speciellt utarbetade för kvinnor som, om dom inte följs, eventuellt kan resultera i en stening.  Uppenbarelser, tungomålstalande, himmelska ingivelser, profetior och liknande anser vi vara villfarelser.

I Livsrummet tror vi på vanligt folk och fakta. Här och nu. Inga ”påbud”, påhittade av maktlystna män under tusentals år.

Vi upprörs bland annat över att vilken tomte som helst får sprida sina unkna åsikter i form av någon slags expertuttalanden. Just nu är vi lite putta på den här Leif Karlsson från Eskilstuna. Du vet inte vem han är? Nä, han kallas numera Abd al Haqq Kielan och är ordförande för Svenska Islamiska förbundet samt Imam i Eskilstunamoskén. Hans nya namn uppges betyda ungefär ”sanningens underdånige tjänare”. Ett smakprov på de ”sanningar” som han presenterar är till exempel att det är tveksamt om kvinnor ska ha rätt till något eget socialt liv utanför hemmet om inte det har godkänts av hennes man. Han menar också att kvinnor inte har någon rätt att avgöra vilken hon ska gifta sig med. Det är hennes pappa, bror eller någon annan manlig anhörig mer lämpad till. Andra sanningar som ”Sanningens underdånige tjänare” serverar; är att det eventuellt kan vara positivt om kvinnor kan tjäna pengar och att det då är mannens uppgift att hyra in ammor och annat tjänstefolk. Menar han då de avdragsgilla hushållsnära tjänsterna tro?? 

Före detta Karlsson säger sig inte heller förstå sig på sitt eget land, Sverige, och dess lagar. Det han bland annat vänder sig mot är att man i vårt land får nöja sig med endast en fru, åt gången. När man egentligen vill, och borde få, ha fyra. Och homoäktenskap begriper han sig inte alls på. Men det har han ju gemensamt med ett av våra riksdagspartier som också grundar sig på religiösa villfarelser.

Före detta Karlsson är ofta i TV och uttalar sig om ditten och datten utifrån den muslimska ”världen”. Han sitter med i en referensgrupp hos DO, man kan ju fundera vilka referensramar som han har angående diskriminering. Dessutom var han med vid Riksdagens högtidliga öppnande 2007, som startade med en gudstjänst i Storkyrkan Där läste han ur Koranen på arabiska. En judisk kantor gjorde honom sällskap och läste ur gamla testamentet.

I Livsrummet kan vi tycka att en modern folkvald riksdag skulle kunna välja annan underhållning att starta upp sitt arbetsår med. Göran Hägglund från Kristen demokratisk samling tyckte dock att det hela var ”alldeles utmärkt” men hans rättesnören är ju också flera tusen år gamla.

Så har vi Guds ställföreträdare på jorden, påven ni vet. Han som alltid uppträder i olika klänningar omgiven av män som ser ut på ungefär samma sätt. Påven tycker också att det är en styggelse med homosexualitet. Han anser det vara ett lika stort globalt problem för mänskligheten som vad miljöförstöringen är. Att man byggt upp sin verksamhet omkring en man som uppges ha levt med tolv pojkvänner ser man inget samband med.  Påven är för tillfället aktuell med att ha hävt sin tidigare bannlysning av sammanslutningen SSPX. Dom är i sin tur kända för att ha företrädare som inte anser att gasningen av judar i koncentrationsläger under andra världskriget överhuvudtaget har hänt. Man tycker inte alls att dokumentationen omkring detta är tillförlitlig nog och att det dessutom ligger så långt tillbaka i tiden. Däremot har man inget problem med att en kvinna som, runt år ett, fått för sig att hon blivit befruktad av en helig ande.

Sara Svensson, barnflickan i Knutby, ansågs lida av ”religiösa vanföreställningar” när hon hävdade att hon fått sms direkt från Gud med anvisningar om att skjuta två personer.

I Livsrummet undrar vi om sådana föreställningar överhuvudtaget kan vara av någon annan sort.

Nu flaggar KD för att det vore lämpligt och önskvärt att vår stadsminister skulle avsluta sina tal till nationen med att vidarebefordra en välsignelse till oss alla från Gud. Här i Livsrummet funderas det om Reinfeldt, i så fall, skulle kunna betraktas som Guds ställföreträdare på jorden av mer lokal karaktär?

Livsrummet rockar fett…

                                 
Här i Livsrummet har vi alltid varit föredömligt lössläppta och okontrollerbara och i vissa stycken helt ostrukturerade. Nu har vi emellertid hamnat i så kallade Gräddfilen enligt Dr D. Och det förpliktigar. Därför har samtliga här inne i Livsrummet, sedan en tid tillbaka, vältrat sig uti smör och tjockgrädde. Vi bär hit stora lass av bacon, letar fläskkotletter med dom bredaste fettränderna på, köper dom fetaste fiskarna och steker sedan alltihopa i massor av riktigt smör. Vi häller på ordentligt med vispgrädde i både filen, kaffet, såsen och i äggröran. Vi kokar ihop diverse grönsaker i både grädde och smör. Ringlar sedan skirat smör och olivolja över alltihop. Här inmundigas även rejält med fetaost och andra feta ostar Vi suger helt enkelt i oss allt fett vi kommer över. Man kan säga att begreppet fettsugning har fått en ny och mycket vidare betydelse här inne i Livsrummet. Vi aktar oss noga för allt som verkar nyckelhålsmärkt, light på något sätt eller fettfritt. Sånt förgiftar vi våra ovänner med. Resultatet av detta har inte heller uteblivit. Vi är numera hala som ålar, slanka och smidiga som snabba pantrar och kan dessutom stoltsera med en både jämn och fin avföring.

En falang här inne i Rummet föreslog till och med att Livsrummet skulle byta namn till Fettcellen. Detta föranledde stora diskussioner. Vi blev tvungna att dela in oss i smågrupper, valsa runt i ett hastigt iordningställt påverkanstorg, sätta upp åsikter och argumentera. Så blev det återsamling i plenum där Fettcellsförslaget med kraft röstades ner. Utmattade av dessa genomgripande demokratiska processer återsamlades vi i Svängrummet för intag av kaffe med gräddsnäckan inom bekvämt räckhåll.

Vi rockar fett och glider vidare i gräddfilen och ser längtansfullt fram emot Fettis-dagen…

Brrr…mardröm i Livsrum

                                
Innevånarna i Livsrummet åker bil ute på Uppsalaslätten och har kommit lite vilse.

Upptäcker en vägskylt.

Knutby står det på den.

Var det inte där som…?

Bilen krånglar, hackar och stannar. Det ryker under huven. Vi öppnar och tittar.

Upptäcker att det strömmar folk ut ur husen. De kommer emot oss och ler varmt.

Behöver ni hjälp att ta er hem? säger någon. Vi kan hjälpa till…

 

Så kan man drömma med Eva Lundgrens ”Knutbykoden” under huvudkudden.

 

Inre upplevelser

                          
Delar av Livsrummets personalstyrka har de senaste dagarna arbetat intensivt med Vinterkräksjukan som ett fördjupningstema. Det visade sig vara ett utmärkt tillfälle att få kontakt och ta i tu med sitt inre. I många stycken en skrämmande och relativt uttömmande upplevelse. Livsrummets kvarvarande bekvinning har barrikaderat sig på rummet och vägrar släppa in studiegruppen förrän det gått 48 timmar sedan sista närstudie. I telefonkonferenser har det dock pratats om att fler borde få chansen att hantera sitt inre. Förslag har kommit upp om att temagruppen skulle passa på att socialisera med vissa utvalda.

Etikettmoln