Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för januari, 2009

Hjälmen på!

Originella gangstrar och banditer erbjuder våldsutsatta kvinnor beskydd.

Kan det bli värre? 

Hjälmen på flickor!

I Livsrummet tycker vi att det mest  skrämmande och upprörande är att den nischen ens är ledig.

Annonser

Ny sjukdom??


Att våldföra sig sexuellt på kvinnor, barn och djur är ett sjukt beteende. Men kan det ses som en sjukdom som kan behandlas och botas? Moderate riksdagsmannen,
Mats Nilsson tycker att lagförda våldtäktsmän ska dömas till tvångsvård utöver sitt fängelsestraff. I Livsrummet undras om det är möjligt för sjukvården att skriva ut någon våldtäktssjuk som botad?

Som de flesta vet anmäls få våldtäktsmän och ännu färre döms till straff. Så det är en blygsam grupp vi talar om. I nuläget anses den dömde själv kunna avgöra om han är i behov av behandling under strafftiden. Eftersom många inte tycker att de begått något brott avböjer de flesta. Vilket vi nu kan anta, bara beror på dålig sjukdomsinsikt.

Att generellt betrakta våldtäkt som en sjukdom medför problem. I alla krig praktiseras sexuellt våld mot kvinnor. Många män drabbas av ”våldtäktssjukan” under sådana perioder. Men kan dom verkligen betecknas som drabbade av en sjukdom? Är det skillnad på våldtäkt och våldtäkt?

Kan man bli sjukskriven som våldtäktsbenägen? Vad säger Försäkringskassan? Hur ska vi hantera den stora grupp som inte har turen att bli dömda och få bukt med sin sjukdom? Ska de inte få komma i åtnjutande av nödvändig vård? Eller måste man kvala in genom en dom? Räcker det att vara misstänkt sjuk? Frågorna hopar sig.

I Livsrummet funderas det allmänt på olika typer av behandlingsmodeller. Ett förslag som kommit upp i vår förslagslåda är inopererande av en så kallad ”saftblandare”. En sådan som polisbilarna har på taket. Den kan förslagsvis placeras i pannan på den sjuke. Naturligtvis ska den förses med kraftiga larmfunktioner, med både ljud och ljus. Vi förutser att det skulle kunna ha en hämmande effekt på män med denna åkomma och dessutom skulle omgivningen, på ett bra sätt, kunna förhålla sig till den sjukdomsdrabbade gruppen. Samhället skulle slippa röja bort skrymmande buskage och kosta på belysning i parker och vandringsleder. Föräldrar, skolpersonal och barn kunde lättare identifiera de ”fula gubbarna” och de skulle istället kunna utgöra ett trevligt inslag i gatubilden, speciellt under den mörka årstiden. Valet av partner skulle kunna underlättas för många kvinnor och alla kvinnor skulle kunna röra sig mer fritt under dygnets alla timmar. Ljudeffekterna skulle skrämma hundar, frigående hästar och getter på flykten så bönder och hästägare slapp vara oroliga för att djuren skulle utsättas för sexuella övergrepp.

Ett annat alternativ som den ena hälften av oss har i åtanke är att återinföra lobotomin. Den andra hälften av oss anser dock att en sådan åtgärd kan verka något extrem.

Stöldbenägna getter

 

 Två rånare ertappades i färd med att stjäla en Mazda 323. Den ene flydde och den andre förvandlade sig raskt, och något förvånande, till en get.Geten fångades in och häktades av den lokala polisen. Just nu väntar man på att den mystiska geten ska trolla sig tillbaka till rånare igen.”Geten är i vårt förvar. Vi måste bevisa vetenskapligt att en människa förvandlades till en get”, säger polisens talesman Tunde Mohammed till Reuters. Han visade också upp geten för den lokale tidningsreportern som kunde fotografera den infame och förslagne rånaren. Allt detta hände sig på onsdagsnatten i staten Kwara som lär vara beläget i västra Nigeria. Här i Livsrummet vill vi också kunna trolla ibland. Vi skulle kunna tänka oss att helt enkelt trolla bort en och annan. Bara här i Livsrummets närområde finns det ett flertal personer som skulle göra sig mycket bättre som borttrollade. Eller möjligen som getter….I Livsrummet är vi alltid öppna för att lära oss nya färdigheter och letar nu efter passande utbildning att söka utvecklingsmedel för. Tips emottages tacksamt.

Liza från Pålmark

Liza Marklund tycker inte att det är trevligt att bli utsatt för ett mediedrev. Det är både obehagligt, osakligt och dessutom helt orättvist. Själv anser hon att anledningen till drevet måste vara det faktum att hon är en framgångsrik kvinna. Vad kan det annars vara?  Det är avundsjuka påhopp förstås, från dom som inte är lika lyckade som Liza är, en genuin och rekorderlig tjej från Pålmark. För något fel kan hon väl inte ha gjort. Eller hur? Jo men visst, det var väl en bagatell i form av ett pyttepyttelitet ord på omslaget till hennes bok? Där stod något om sanning. Men alla borde väl förstå att en sanning inte alltid är en sanning. Eller hur? Dessutom menade hon ju inte sanning, det bara stod så på boken.

Att vara utsatt för drev är inte lätt. Det är säkert roligare att vara i drevets andra ända. Det vet ju Liza. Att vara den som har makt att utsätta andra. I Livsrummet minns vi med all önskvärd tydlighet de krönikor Liza Marklund själv spottade ur sig på löpande band under sommaren 2005. När hon glatt och villigt själv deltog i ett gigantiskt mediedrev – inte bara mot en kvinna utan mot en hel kvinnorörelse. Då var det Kvinnojoursrörelsen som skulle mejas ner, intill sista kvinna. Dom ansågs tokiga, till och med ”skogstokiga”. Det var inte fråga om något tillfällig tillstånd heller, utan allihop hade varit galna på detta vis under de sista tio åren, sa Liza, som visste bäst. Dessutom var Kvinnojourerna styrda av ”den administrativa och intellektuella ledningen” och alla förstod att detta var en styggelse. Och som inte detta vore nog var samtliga dessutom hjärntvättade av någon tveksam professor. Liza visste precis hur det var. Hon var insatt i sakernas ordning och att betrakta som någon typ av expert eftersom hon skrivit den sanna boken som inte var sann. Hon drog sig också till minnes att det någon gång hade sjungits någon olämplig sång inom den skogstokiga rörelsen. Det blev nu ytterligare ett bevis på hur galet det stod till. Skogstokig var föresten ett nytt begrepp för många av oss här i Livsrummet men är kanske vanligt i trakterna omkring Lizas hemby.

Nu undrar Liza varför hon ska utsättas på detta orättfärdiga vis. Hon som har gjort så mycket för kvinnovåldet?  Hennes kollega, G W kliver fram i pressen och påtalar trosvisst ett märkligt ”faktum”; ”Ingen har gjort så mycket för kvinnovåldet som Liza Marklund”.

Så säger han.

Vad har hon egentligen gjort, undras det allmänt här inne i Livsrummet, med detta ”Kvinnovåld” som alla förståsigpåare talar om. Delat ut slagträn och knogjärn till våldsamma kvinnor?

Att hon byggt sin författar – och journalistkarriär på misshandlade kvinnor, det vet vi. Att hon gjort några TV program om våldsutsatta kvinnor minns vi också. Lite stryk får dom tåla, tror vi att namnet på programmen var. Uppmaningen till kvinnorna att ”sluta låta sig misshandlas” kommer vi dock särskilt väl ihåg. Tydligen hade dessa kvinnor lite ansvarslöst och slött låtit sig utsättas på detta vis tidigare. Men nu skulle dom sluta med det, sa Liza, samtidigt som siffrorna på antalet slagna kvinnor snurrade högre och högre. Vi minns också de inbjudna experterna i programmen som uttalade sig om olika saker, till exempel hur det var för kvinnor som måste uppsöka kvinnojourer. Hon som kallar sig ”Grynet” var därför där och berättade att hon kände någon som var aktiv i någon kvinnojour och Guillou var också där och sa något. Alla tyckte att det kändes skönt att Liza hade koll på hur det förhöll sig med våldet mot kvinnor eller ”Kvinnovåldet” som hon säger, vilket vi i Livsrummet trodde var något som betydde helt tvärt om. Alltså våld utövat av kvinnor. Men vad vet vi? Liza vet ju bäst.

Jaa, sedan tog hon heder och ära av Kvinnojourerna med sin benägna medhjälp i mediedrevet efter det så kallade Könskriget. Vi förstår inte hur det skulle stävja ”kvinnovåldet” men vad kan ett litet Livsrum förstå?

Liza påstår nu också att ”drevets verkliga förlorare är hela kvinnovåldsfrågan”.

Jo du läste rätt. Hela ”kvinnovåldsfrågan” har nu kommit på obestånd. Tydligen driver horder av slagna kvinnor hjälplöst omkring i landet, nu när alla har varit så dumma mot Liza.  Eller är det så att en massa våldsbenägna kvinnor löper amok helt okontrollerat?

I Livsrummet sitter vi raklånga och tittar frågande framför oss.

Men vad vet vi?? Och vad tror ni??

Kenneth från Kramfors

Den 13 februari 2005 misshandlade Kenneth Eriksson från Kramfors en kvinna till döds på sitt hotellrum i Pattaya. Han paketerade sedan den döda kvinnans kropp i plast, tryckte ner henne i en väska som han sedan gömde på en byggarbetsplats i närheten. En sopsäck med hennes kläder gömde han på ett annat ställe. Därefter lämnade han sitt hotell och flydde från platsen. Efter nästan en vecka hittades kvinnans kropp och Kenneth själv tröttnade på att fly. Den 1 mars (efter två veckors flykt) uppsökte han den svenska ambassaden i Bangkok som överlämnade Kenneth till polisen. Polisen hade redan efterlyst honom och utlyst en belöning eftersom han blivit filmad av hotellets övervakningskameror när han släpade den döda kvinnan i väskan genom hotellvestibulen.

I slutet av november 2006 blev han dömd till tio års fängelse för ”vållande till annans död”. Kvinnan hade dött av flera sticksår mot kroppen och krosskador i huvudet. Straffet sänktes sedan till fem års fängelse eftersom Kenneth erkände att han dödat kvinnan. Och det var ju ett ganska lågt straff, kan man tycka. Visserligen menar Kenneth att detta, att han råkat misshandla henne till döds, endast var fråga om en fatal olyckshändelse. Han, som har en bakgrund som elitsoldat i Främlingslegionen och stridit både i Kongo och Sarajevo, hade ju känt sig hotad av den lilla kvinnan och dessutom hade han ju varit på fyllan. Och då kan sådana olyckor råka hända, menar Kenneth. För det var ju inte meningen. Att han packat in den döda kvinnan i plast var ju bara för att kroppen skulle vara välbevarad när den hittades, han ville ju endast underlätta för den lokala polisen. Han är en hyvens kille, Kenneth från Kramfors. Anledningen till att han tryckt ner den döda, inplastade kvinnan i väskan var ju bara för att lättare kunna transportera henna till byggarbetsplatsen, uppger han. Hur skulle han annars ha burit sig åt? Att han sedan försvann? Ja, han ville väl se sig om lite när han ändå var där? Hans far meddelade pressen att ”Kenneth tänkte ta sitt straff om domen var rättvis”.  I Livsrummet häpnades det då vi inte förstod att det fanns ett val.  Han måste ändå ha tyckt att det var ”rättvist” för i nuläget sitter han i fängelse. Men han trivs inte. Han tycker att det mentalt svårt att vara där, uppger han till Tidningen Ångermanland, Han tror själv att han sitter i det värsta fängelset i hela Thailand. Och var skulle han annars vara, tänker vi? Men nu tycker han att problemen riktigt har hopat sig. Åklagaren vill göra om rättegången, anklaga för överlagt mord, och döma honom hårdare, kanske till döden.  Och Kenneth vet ju hur det är, han har ju själv dömt någon till döden. En kvinna som inte ens har chansen att sitta och otrivas någonstans alls. Kanske finns det familj och barn någonstans som mist en anhörig på grund av Kenneths ”olyckshändelse”.

Kenneths kamrat i Kramfors tycker inte att är bra för Kenneth att sitta och vänta i det otrivsammaste fängelset i Thailand på en eventuell annan dom. Han säger i Tidningen Ångermanland, att här i Sverige skulle nog detta inte klassas som överlagt mord och att det hela är en rättsäkerhetsfråga. Kompisen i Kramfors tycker också att det är konstigt att inte Kenneth ”kunnat stoppa” kvinnan utan varit tvungen att döda henne men säger samtidigt att han inte ”försvarar” handlingen. I Kramfors har man annars minnen av Kenneth som en man med dyra vanor och som därför förskingrade Ångermanlands Ishockeydomarförenings klubbkassa på 38 000 kronor innan han försvann för att så småningom ta värvning i Frankrike.

I Livsrummet tycker vi att Kenneth sitter bra där han sitter. Vi ser inte det som ett problem att han inte trivs där eller att han inte har det särskilt bekvämt. Han har ju valt att döda en kvinna i ett land där man kan utmäta dödsstraff.  Kenneth kan väl inte ha tänkt sig att det var något som bara var förbehållet turistande elitsoldater från Kramfors?

 

 

Livsrummet i omloppsbanan

Livsrummets innevånare har varit ute och småsvängt sig en aning. Vi tog oss till Bergarummet. Där hade många Livsrum samlats för att fundera ihop och samkväma. Det undrades om Evorna i Livsrummet lagt ner sin rapportering. Vi hade blivit lite småsaknade där ute i cyberrymden. Därför måste vi nu kraftigt dementera sådana rykten.  

Härmed meddelas: Livsrummet är fortfarande i omloppsbanan.

Det kan understundom bli lite stökigt här på rummet och då kan vi slinka in i upploppsbanan. Många är de som känner sig kallade att skicka frågeformulär till oss om allt möjligt och omöjligt som vi ska svara på. Man är jättesugna på att veta vad vi egentligen har för oss här inne. Och det upptar mycken tid att svara på alla konstigt ställda frågor. Många vill också höra av sig hit om ditten och datten, några vill komma på besök och andra vill helt enkelt flytta in här med oss. Så kan det vara i Livsrummet. Ibland blir det trångt.

Men nu ska vi ta oss i kragarna, hissa upp brösten, rätta till glasögonen, kavla upp alla ärmarna och helt enkelt skärpa till oss. Vi hoppas att alla ”Livsrumsgluttarna” sponsrar oss med glada tillrop, ilskna påhopp och bitska kommentarer.

Etikettmoln