Domherrar, hur räknar dom herrarna…??

En kvinna boende i Östersund försökte vid två tillfällen avsluta sitt förhållande med en man. Detta ville inte mannen. Första gången skallade han henne i ansiktet. Den andra gången bröt han sig in i hennes hem, misshandlade henne, tog stryptag och hotade henne med en kniv. När hon försökte ringa efter hjälp skar han av telefonsladden. Det framgår inte om mannens tanke med sitt handlande var att kvinnan skulle bli mer sugen på att fortsätta förhållandet med honom.

Östersunds tingsrätt har kommit fram till att alla gärningarna tillsammans ”förefaller vara en engångsföreteelse” och dömt honom till samhällstjänst.

I Livsrummet undrar vi om domaren i nedanstående inlägg har gästspelat i Östersunds tingsrätt. Vi tycker att vi känner igen tankegångarna…

ÄNTLIGEN!!

En tingsrättsdomare i den stad där Livsrummet är beläget har blivit anmäld för grov kvinnofridskränkning.

Hur var det nu någon sade? Äntligen, var det visst!

Vems hjärta och smärta?

                                
En studie på 1 423 patienter på Sahlgrenska i Göteborg visar att dödligheten bland patienter med hjärtinfarkter minskar med hälften om patienten får vård på hjärtintensivavdelning. Det är ju inte så konstigt att rätt specialistvård är bättre för patienterna än någon annan vård.

Det som är märkligt är att det främst är kvinnor i alla åldrar samt äldre män som av platsskäl hamnar på andra avdelningar.

I Livsrummet funderar vi: Få se nu, vilka är det egentligen som får bäst vård då?

Statligt verk arrangerar spännande hemresor

Migrationsverket i Sverige låter meddela att det hedersrelaterade våldet i irakiska Kurdistan har minskat eller helt enkelt försvunnit. Läget är därför nu gynnsamt att utvisa kvinnor till Kurdistan även om kvinnorna själva påtalar att de riskerar att mördas om dom tvingas återvända dit. Trams, säger migrationsverket.

UD i Sverige, Röda Korset, och FN har en annan bild. Från UD säger man att hedersvåldet dessvärre har ökat i området under de sista åren. En högt uppsatt polisman på plats uppger att ett par hedersrelaterade fall anmäls varje vecka i hans stad.

I Livsrummet ställer vi oss sig frågan hur Migrationsverket har kommit fram till den här helt motsatta ståndpunkten.

Har man helt enkelt slagit en pling till någon lokal potentat? Kan det ha låtit så här??

Handläggare Migrationsverket: Hejsan det här är Migrationsverket i Sverige, hoppas att jag inte stör?

Lokal kurdisk potentat: Nä nä, du stör inte alls, jag och bröderna har precis stenat färdigt för idag. Det är så lätt att dra på sig arbetsskador, har lite problem med kastarmen. Stenarmbåge kallas det visst.

Handläggare Migrationsverket: Hoppsan, det är bäst att vara försiktig. Jo, vi ville bara kolla upp hur ni har det nuförtiden med det här kulturella hedersvåldet som ni har sånt problem med. Vanlig rutinförföljelse av kvinnor lägger vi oss inte i, det är ju kultur överallt, men det här med ”HEDER” har ju blivit så himla hysteriskt…

Lokal kurdisk potentat: Jag förstår vad ni menar. Men det kan jag säga handläggaren att det är en missuppfattning bara, vi har inga problem alls med något hedersvåld överhuvudtaget. Inte bröderna och inte jag heller, vi är ena riktiga hedersmän allihopa.

Handläggare Migrationsverket: Så bra, skönt att höra,  saken är den att vi har några kurdiska flickor här som påstår att dom inte kan åka hem eftersom dom tror sig bli dödade ?? Vad säger ni om det??

Lokal kurdisk potentat: Nä, ni behöver inte vara oroliga för dem, ge mig bara namnet på flickorna och datum när dom kommer så ska jag och bröderna ta väl hand om dem.

Handläggare Migrationsverket: Det låter bra. Nu när vi har, på ett rimligt sätt, försäkrat oss om att det inte blir några problem med att utvisa tillbaka kvinnor som flytt från er så kan vi meddela att den första sändningen anländer inom en vecka.

Lokal kurdisk potentat: Det blir bra, jag varskor bröderna och trummar ihop en välkomstkommitté. Ni kommer inte att behöva ha mer bekymmer eller höra av dom kvinnorna mer.

Handläggare Migrationsverket: Så bra, då säger vi så.

Har någon sett en präst passera i luftrummet??

En präst i Brasilien har avvikit från jordens yta sittande på en stol som var buren av en massa ballonger. Det var tänkt att han skulle slå något rekord, osäkert vilket. Efter några timmar var han plötsligt putsväck, borta med vinden helt enkelt. Hade han lyft från Knutby hade han blivit betraktad som hemkallad. Så är inte fallet i Paranagua, staden där han släpptes i väg från. Man söker den prästen med både helikopter och fiskebåtar överallt. Det man hitintills hittat är några ballonger, men efter själva prästen finns inget spår och nu har han varit bortflugen i fem dagar.

Hur långt hinner egentligen flygande präster på fem dagar?

Här i Livsrummet spanar vi oroligt mot himlen genom fönstret. Det skulle onekligen vara lite spännande att få se en flygande katolsk präst i en fåtölj svischa förbi.

Det finns ju så många präster som genom tiderna vetat om att det funnits flygande kvinnor. De flesta av dom kvinnorna på väg till ett ställe där dom tänkt förlusta sig på ett ytterst upprörande sätt med en herre i bockskägg.

Det är kanske dit prästen är på väg??

Fader Adelir Antonio de Carli från Brasilien är kanske på väg till skäggiga damen?

Han uppges dock vara utrustad med både GPS och satellit-telefon och det är ju praktiskt när man är ute och far på det här sättet. De damer som tidigare for den där sträckan var ju tvungna att förlita sig på upp och nervända kor och dylikt och det kan ju varit både svårnavigerat och obekvämt.

Nu uppges visserligen katolska präster ha både underliga och annorlunda vanor. Deras chef, påven, den nuvarande Guds ställföreträdare på jorden, får ständigt flänga jorden runt och be folk om ursäkt för sin personals besynnerliga beteende. Men handen, i kors, på hjärtat vad kan man egentligen vänta sig av män, utstyrda i klänningar med sidenband knutna om magen, och som påstår att dom har monopol på det magiska? 

 

Från Livsrummet kan vi dock rapportera att en person som något påminner om den bortflugne prästen blivit sedd av en bevakningskamera på hotellet ”Blue Hill”, tillsammans på promenad med en rejält utrustad kvinna med en något uppseendeväckande skäggväxt.

Var är systrarnas systrar?

Varför är de andra fackförbunden så obenägna till att stötta  sjuksköterskorna i deras lönekrav?

Anser man att det visserligen är viktigt att i teorin prata om att driva frågan om att höja de låga kvinnolönerna men inte i verkligheten åt verkliga kvinnor och inte åt sjuksköterskorna för att de är alldeles för många? Kanske tycker man lite grann att det egentligen är ett kall att vårda sjuka? 

Det är numera inte så stor skillnad på lönen mellan vårdbiträden och de som valt att under flera år utbilda sig till sjuksköterska. Arbetsgivaren kanske vill ha utbildade sjuksköterskor men tycker att dom ska lönesättas som om dom har en annan utbildning.

Hur ska då någon kunna motiveras till att skaffa sig studieskulder som ska betalas tillbaka under flera år?

Nu vill många jämföra andra yrkesgruppers löner med sjuksköterskornas och några tycker att eftersom någons lön är lägre så borde det inte strejkas alls.

Men vem har sagt att inte sjuksköterskornas löner får vara högre än någon annans?

Och varför är andra yrkens lönesättningar syrrornas ansvar?

Dom kan väl inte göras ansvariga för att andra tjänar sämre?

Eller tycker man att eftersom det är mest kvinnor i systerleden så skulle de förstå att andra borde tjäna mer?

Att strejken anses som samhällsfarlig visar ju med all önskvärd tydlighet vilken viktig roll sjuksköterskorna innehar. Nu trampar media upp olika personer som får sina planerade operationer uppskjutna och som naturligtvis är ledsna över det, men nog måste väl en strejk ändå märkas??? 

Kommer ni ihåg Kommunalanställdas strejk?

De var också för många. Dagispersonal och sopkörare fick också bara småstrejka lite grann så att inte så någon blev störd i vardagen. Lokala politiker ryckte ut med nyckelknipporna och låste upp både daghem och soptippar.

Här i Livsrummet tycker vi att kvinnor ska stödja varandra även i det offentliga rummet. Så, Heja På alla sjuksyrror, hoppas att ni får igenom era krav så då kan alla andra felaktigt lönesatta kvinnogrupper kmma efter.

 

Billiga barnaliv i Vetlanda

200 000 kronor kostar det att medverka till att förstöra ett barnaliv i Vetlanda kommun. Trots upprepade anmälningar från omgivningen under flera år har man inte tyckt att någon åtgärd från socialtjänstens sida varit nödvändig. Kommunen har motsatt sig skadeståndsskyldighet men gått med på en förlikning. I och med uppgörelsen är tvisten att betraktad som reglerad. Kommunen i Vetlanda anser också att det är lämpligt att pappan kvarstår som vårdnadshavare för sitt barn som han har haft ”ett hundratal” samlag med.

Här i Livsrummet förstår vi inte att en förlorad barndom kan värderas likvärdigt som till exempel en liten husvagn.

Vi trodde att det så omtalade BARNPERSPEKTIVET betydde något annat. Men vi är kanske felunderrättade? Nu lanseras det nya VETLANDAPERSPEKTIVET istället, och det betyder att man inte gör så mycket och sedan anser ansvaret reglerat via förlikning.

Livsrummet reserverar sig

                       
Vi vill kraftfullt reservera oss mot att män, likt Englas baneman, som har begått övergrepp släpps ut i samhället efter avtjänade fängelsestraff. Att man under strafftiden själv får välja om man är i behov av behandlingsinsatser eller inte tycker vi är synnerligen anmärkningsvärt. Här i Livsrummet anser vi inte att någon bör släppas ut med sitt kvinnohat fortfarande intakt. Sådana män ska betraktas som säkerhetsrisker för samhällets övriga medborgare och hållas inlåsta på obestämd tid. Våra kvinnors och barns säkerhet får aldrig komma i andra hand. Vi ställer oss frågan om hur en annan handläggning, redan i tidigt skede, av barnamördaren och våldtäktsmannen Anders Eklund skulle ha påverkat flera kvinnors och barns liv? Han hade ju redan tidigare varit föremål för kriminalvårdens omsorger vid ett flertal tillfällen. Ingen vet ännu hur många som offrats för att han har kunnat röra sig fritt ute i samhället eller hur många anhöriga som tvingats mista sina kära.

Vi tänder fyra ljus

                                

Under dom sista veckorna har fyra barn i vårt land bragts om livet.

Vuxna personer har tagit sig rätten att bestämma att inget av de barnen skulle få leva sina liv.

Här i Livsrummet känner vi en oändlig sorg och en våldsam vrede.

 

I Livsrummet har vi legat raklånga

Här i Livsrummet har vi legat lite lågt den sista tiden. Ja inte bara lågt, utan periodvis har det till och med legats ganska raklångt. Hälften av oss tappade till och med hela rösten, vilket den andra halvan av oss; i och för sig; tyckte var ganska skönt. För att sedan sätta lite sprätt i Livsrummet igen konsulterades hälsokostaffären vilket resulterade i inmundigande av ryska rötter och andra gräsliga dekokter.  För att sedan ytterligare pigga upp oss alla reste vi iväg för att träffa dom andra Livsrummen i riket. Det känns i efterhand osäkert om detta verkligen piggade upp oss, men nu är vi tillbaka på banan igen…

                   

 Bilden här ovan är tagen på en liten järnvägsstation i det inre av Värmland. Det kändes lite oklart huruvida alla resenärerna skulle få plats i det lilla tåget, så hälften av oss gjorde några snabba stretchövningar för att lättare kunna vika ihop sig på bagagehyllan. Tyvärr uppstod en ytterst olycksam upphakning i just den ställning som bilden illustrerar vilket i sin tur medförde att tågresan fick göras uppställd mot en vägg inne i tåget samt stundvis liggande i vagnens mittgång. Lyckligtvis började låsningen avta något innan vi anlände till flygplatsen och tack vare personalens förstående inställning och ett trevligt utrymme för specialbagage blev hemresan en minnesvärd upplevelse.