Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för maj, 2007

Barn med umgängesplikt och Kvinnojouren i Tranås

De kvinnor, verksamma vid Tranås Kvinnojour, som stött en kvinna, som tillsammans med sina två söner sökt hjälp där, frikändes idag från misstanken att dom gjort något brottsligt, Jourkvinnorna har stått åtalade för medhjälp till grov egenmäktighet med barn. Ett brott som kan innebära fängelsestraff. Åklagaren hade yrkat på att de skulle dömas till minimistraffet, sex månaders fängelse. Men i dag friades de således helt av Eksjö tingsrätt
Åklagaren hade yrkat på att de skulle dömas till minimistraffet, sex månaders fängelse. Kvinnan och barnen hade flytt från sitt hem och sökt skydd eftersom kvinnan var övertygad om att barnens far förgrep sig sexuellt på barnen.

Hon och barnen blev inte trodda eller tagna på allvar och såg till slut ingen annan möjlighet än att gå under jorden eftersom myndigheterna krävde att mannen måste få tillgång till sina barn. Det visade sig att man till och med tyckt att det var lämpligt att han helt fick överta vårdnaden om barnen. Den lilla familjen tvingades därför hålla sig undan från myndigheterna under flera år.

Det är mycket svårt att leva som gömd, utan möjlighet att varken kunna försörja sig eller kunna leva ett normalt liv. Ingen försätter sig i en sådan situation utan att vara mycket säker på att det är nödvändigt. Slutligen angavs familjen till polisen av en rektor vid den skola där barnen var elever. Pojkarna omhändertogs och skickades sedan till sin far, den far som de gömt sig för under sex år. Mamman åtalades sedan och dömdes för att hon gömt sina barn och undanhållit dem från fadern.

Tyvärr anses det att det är ”barnets bästa” att ha en nära kontakt med båda föräldrarna, även med en förälder som misstänkts utsätta barnen för psykiska, fysiska eller sexuella övergrepp. Ibland kan man tycka att barn borde få slippa utsättas för detta ”sitt bästa”.…… Barn i Sverige har umgängesplikt med sina föräldrar och kan riskera att med olika tvångsåtgärder hämtas till umgänge, oavsett om barnen vill eller vågar.  Vuxna omfattas däremot inte av samma umgängesplikt gentemot sina barn och riskerar aldrig av att bli hämtad av polis för att mot sin vilja umgås med sitt barn. Vuxna får umgås om de vill det och slipper om de inte vill.  I vårt land benämns det som ”barns rätt till sina båda föräldrar”. En riktigare formulering borde kanske vara ”föräldrars rätt till sina barn”.

Idag är mamman; som fick hjälp av kvinnojouren i Tranås; frigiven och båda barnen bor tillsammans med henne. Vi läser ständigt om att socialtjänsten inte tar barns situation på allvar, senast nu i Vetlanda. Tyvärr är detta inte någon engångshändelse, i Livsrummet har vi sett det hända många gånger.

Hur förväntas egentligen en förälder agera om instanser i samhället, som borde kunna skydda ens barn, inte förmår att lyssna till barnen, än mindre skydda dem? Ska en mamma då tvingas till att lämna ut sina barn för umgänge till en pappa som hon vet har förgripit sig på barnen? Bara ordet umgänge blir helt omöjligt i det sammanhanget.

Har man inte både ansvar och rätt att skydda sina barn? Ska man, som kvinnan i Tranås, tvingas att begå ett brott om man gör det alla föräldrar ska göra, nämligen skydda sina barn mot fara.

Rättegången i Eksjö tingsrätt har nu handlat om huruvida kvinnojouren i Tranås också begått en kriminell handling, ett brott, när dom stöttat en kvinna som befunnit sig i den här situationen. Kvinnojourens verksamhet handlar ju om att stödja de kvinnor och barn som inte får den hjälp de behöver av det övriga samhället. Kvinnojourer är inga myndigheter utan lokala, ofta små, ideella föreningar där kvinnor stöttar andra kvinnor. Kvinnor aktiva i dessa föreningar har ingen möjlighet eller intresse av att göra personundersökningar på de kvinnor som söker hjälp. Det handlar om att tro och stödja den som söker hjälp. Inga journaler upprättas, kvinnor som söker sig till jourerna kan vara anonyma och ses inte som patienter eller klienter utan snarare som medsystrar som råkat illa ut. Det synsättet innebär också att kvinnan inte ses som ett problem i sig utan som någon som hamnat i en problematisk situation. Men frågan har varit om det är brottsligt. Riskerar denna möjlighet till hjälp för kvinnor och barn att försvinna?

 Vem ska då skydda och stödja de kvinnor och barn som inte annars får den hjälp och det stöd som dom behöver?

 

 

I Livsrummet känner vi oro för våra mammor, systrar och döttrar men gläds med de tre kvinnorna i Tranås som visat mod och styrka.

Annonser

Torsken går till…, och Brå undersöker hur..

Brottsförebyggande rådet, Brå, som deltar i en stor internationell undersökning av sexköpare har noterat att den svenske torsken tar avstånd från handel med människor..?.
Problemet är att det kan vara svårt för sexköparna att bedöma om det handlar om trafficking eller inte” uttalar sig Lars Korsell, forskare på Brå i Aftonbladet idag.

Svenska torskar tycker uppenbarligen att det är ett svårt brott när andra män köper kvinnor av varandra, däremot är det helt i sin ordning att man själv köper sig en kvinna för eget bruk.

Nu planeras troligen konsumentrådgivning på kommunal nivå för att hjälpa och vägleda de inhemska konsumenterna i kötthandelsbranschen. Råd och rön är inkopplat på frågan och olika tester planeras under våren.

Föreningen ”Bitterpittarna” har i dagarna bildats för att sexköparna ska kunna formulera och tillsammans uttrycka sitt missnöje med den rådande oklara situationen. I ett pressmeddelande kräver man en guide, på lättläst svenska, där det tydligt framgår hur man undviker att köpa fel sorts kvinnor och endast handlar med den rätta sorten. Det bör finnas Kravmärkta, Svanmärkta, tydligt märkta med ursprungsland och i övrigt Rättvisemärkta kvinnor till salu, stämplade med aktuell hälsodeklaration, anser man.

Maia Strufve, som jobbar med samtalsbehandling av sexköpare, har också sett den nya moralen bland de svenska konsumenterna.
Det finns män med väl utvecklat ordningssinne som resolut vänt i dörren och enbart givit pengar utan att kräva sexuell motprestation när de insett att det handlar om människohandel. (De hade ju bara tänkt sig att köpa en kvinna men till sin irritation upptäckt att människan i fråga redan var inhandlad)
Men det finns också de som tror sig kunna se skillnad på redan handlade kvinnor och andra kvinnor innan dom själva bestämmer sig för att konsumera dem.

Männen känner sig missnöjda och tycker att det blivit svårt för kunderna att navigera på dagens köttmarknad. Det var betydligt enklare förr.
Ser sexköparna själva att de är del i en stor sexhandel? undrar Aftonbladet.
  ”– Nej, inte direkt när de är inne i det. Möjligen efteråt” svarar Maria Strufve.

Av detta sluter sig Livsrummet till att män inte funderar så mycket på de olika frågeställningarna under tiden de tillbringar i den köpta kvinnan men grubblar lite över saken efteråt….

Vi undrar också om det görs liknande undersökningar av andra typer av lagbrott. Om hur t ex bankrånare eller cykeltjuvar ser på sin brottsliga verksamhet? Vilka ställningstaganden de måste göra i anslutning av den brottsliga handlingen och vilka problem de har att ta hänsyn till under brottets utförande….

Etikettmoln