Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Arkiv för december, 2006

Rekommenderad uppförandekod för kvinnor

  • Vistas inte ute på kvällstid
  • Promenera i samkönade grupper
  • Rör dig företrädesvis i starkt upplysta områden
  • Undvik zoner med skymmande buskage
  • Uppehåll dig inte i gångtunnlar och parkeringshus
  • Utrusta dig med larmpaket
  • Medför tårgasspray
  • alternativt pepparspray
  • Lär dig självförsvar
  • Bär täckande klädsel
  • Nyttja inte alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel
  • Vid eventuellt taxiåkande, håll dig till speciella anvisade bilar benämnda ”tjejtaxi”
  • I händelse av att inte ovanstående rekommendationer följs riskerar du att uppfattas som provocerande, tillgänglig, utmanande och riskbenägen
  • Om du trots dessa försiktighetsåtgärder ändå råkar ut för överfall, se då till att du inte haft någon sexuell relation sedan tidigare
  • Detta gäller i fredstid
  • men med visst undantagstillstånd
  • i världens mest jämställda land
  • Tala inte högt om att du känner till eller att du följer dessa rekommendationer eller framförallt varför du i så fall följer dem. Du riskerar då att uppfattas som extrem. Du förväntas vara omedveten om detta men förväntas ändå följa ovanstående spelregler.
Annonser

Det här med ”kvinnovåldet”

Varje dag så läser vi om och hör i medierna om ”kvinnovåldet”.

Löpsedlar och rubriker skriker ut om KVINNOVÅLD, KVINNODÅD, KVINNOTERROR, KVINNOBROTT, KVINNOATTACKER och KVINNOÖVERFALL.

Det görs handlingsplaner och det skapas policydokument, både på kommunala nivåer och på riksnivå. Kvinnovåldsenheter byggs upp och kvinnovåldskommissioner tillsätts för att få bukt med ”kvinnovåldet”.

Samhället står handfallet.

Vad göra?

Undersökningar som socialstyrelsen gjort slår fast att nu kostar ”kvinnovåldet” mer än tre miljarder kronor, en siffra som troligtvis ändå är i underkant.

Och då pratar vi ändå bara om vårt land!

Inga åtgärder verkar hjälpa. Absolut ingenting tycks få dessa våldsamma kvinnor att vilja sluta med eller åtminstone dra ner på sin kostsamma verksamhet.

Vi har läst i tidningar på sista tiden om att det, tack och lov, finns rådiga politiker som vill ta tag i problemet och verkligen sätta ner foten i kampen mot ”kvinnovåldet”.

Därför har det lagts några fiffiga förslag på hur man skulle kunna försöka stävja en del av ”kvinnobrotten”. 

Ett av förslagen går ut på att anvisa kvinnor till att endast få parkera inom speciella upplysta zoner på parkeringshus och vid andra större parkeringar som utanför varuhus. Dessa zoner skulle med fördel vara belägna i nära anslutningar till in och utgångar samt entréer.

På det viset skulle man ännu mer kunna begränsa kvinnors rörelseutrymme och ha en större kontroll på deras förehavanden och samtidigt slippa ha dom smygande i de mera dunkla hörnen i parkeringsmiljöerna.

Andra förslag som ventileras ute hos kommunernas stadsplanerare går ut på att jämna skrymmande buskage med marken och starkt belysa olika promenadstråk och gångtunnlar. Det lär kallas ”Plan B – som i buskar och belysning”.

Allt för att kunna komma till rätta med ”kvinnovåldet”.

Kan det hjälpa?

Det verkar tveksamt.

Det kan väl inte vara så att det som avses med ”kvinnovåld” är det våld som män gör sig skyldiga till?

Nää, så kan det inte vara!

För då skulle det givetvis heta ”mansvåld” eller i alla fall ”manligt våld”. Precis som det våld som poliser använder sig av vanligtvis kallas för ”polisvåld”.

Mansvåldsenheter skulle då i så fall ha skapas, mansvåldskommissioner skulle ha tillsatts och rubrikerna och löpsedlarna skulle ha ropat ut om MANSVÅLD, MANSTERROR, MANSBROTT, MANSDÅD, MANSATTACKER och MANSÖVERFALL.

Speciella belysta zoner skulle då säkert ha inrättats eller i alla fall planerats för att begränsa mäns rörelseutrymme om dom hade setts som tänkbara riskgrupper.

Och så är det ju inte……?

En utförlig studie av dagspressens skildring av kvinnovåldet har gjorts av Tina Olby.

”Vem slår vem eller det förövarlösa våldet”.

Den finns att beställa från motalakvinnojour@roks.se

Könskvotering

Angående kvotering

 

Att kvoteras till tjänster och poster på grund av sitt kön är en orättfärdig, ålderdomlig och förkastlig företeelse. Man hyser stor förståelse för att många utsatta män, med rätta, kraftigt protesterar och känner sig djupt kränkta av detta otidsenliga förfarande.

 Peter 72 säger: – Jag vill inte väljas in i en företagsstyrelse bara för att det, som vanligt, behövs ytterligare en äldre man där. Jag skulle hellre önska att det var för att mina egna personliga förtjänster och meriter speciellt efterfrågades och att just dom skulle tillföra något positivt i sammanhanget. Mitt självförtroende körs i botten av detta ständiga kvoterande … suckar han uppgivet.

 En annan man, nyligen invald i en aktiebolagsstyrelse, som väljer att tala ut, men som av säkerhetsskäl vill vara anonym säger: – Det är nog bara min kropp dom vill åt, vad skulle det annars kunna vara….? undrar han oroligt.

 Att inte få känna sig utvald till sin plats i samhällsapparaten tack vare sina förtjänster och meriter utan på grund av sitt kön måste självklart vara förnedrande. Sedan urminnes tider har detta varit ett ok som det manliga könet tvingats bära. Att i många sammanhang bli automatiskt, och i många fall dessutom helt orättvist, uppvärderad för sin könstillhörighet är grava exempel en kränkande särbehandling.

 I det mest jämställda landet på jorden kan inte detta inte längre vara den rätta vägen att gå. Sverige måste här självklart ligga i framkant och bereda plats för kompetenta och kunniga personer som får sina arbetsuppgifter och förtroendeuppdrag tack vare sina meriter och inte längre på grund av sitt kön.

Det är sedan länge känt att män som grupp har svårt att hålla sams, både med varandra och med personer av motsatt kön. Detta bekymmersfulla beteende kommer till uttryck redan i sandlådan, fortsätter genom skolgårdarnas bandyturneringar och som sedan följer många av dem genom hela livet.  Ungdomsvåldet är till största delen ett våld som huvudsakligen begås av yngre män och studerar man våldsstatistiken för vuxna individer kan man konstatera att även här finns en klar överrepresentation av manligt våldsamt beteende. Män begår mer mord, flest egendomsbrott, misshandlar mest och begår i stort sett alla sexuellt relaterade brott. I gruppen som helhet finns dessvärre också en hämningslös fallenhet för olika rusningsmedel och ett onormalt intresse för vapen och skildringar av våld i ord och bild. Detta destruktiva beteende kostar samhället oerhörda summor i sociala åtgärder, sjukvårdskostnader, polisiära insatser, rättegångskostnader och åratal av omhändertaganden i kriminalvården. Till detta kan läggas det lidande som detta beteende har för utsatta kvinnor, barn och för andra män.

Att så konsekvent kvotera in denna grupp med ett vidhängande svårt riskbeteende har fått betydande konsekvenser över tid, både på nationellt som internationellt plan.

 I ett globalt sammanhang ter sig effekterna av denna envist tillämpade kvoteringsstrategi som speciellt tragiska.

 Mot bakgrunden av detta ser ett system med en mer medveten tillsättning av tjänster och poster utifrån kunskap, meriter och kompetens som ett mycket mer sympatiskt tillvägagångssätt än det gamla kvoteringsförfarandet.

Sveriges bästa arbetare nomineras

Men varför stanna där??

Har under veckan läst i tidningarna att regeringen har slagit till igen och ska nu utse Sveriges bästa arbetare och att denna ”nummer ett” ska få komma till Stockholm och i riksdagshusets matsal få ett gratis mål mat.

Kanske blir det frågan om medalj också? Som arbetaren sedan kan ha på sig på jobbet. Eller ett sånt band som fröken Sverige och viktiga män som finns i olika ordnar har, ni vet ett sådant som hänger diagonalt ner över ena axeln. Eller en liten flagga att ha på byrån och ställa bredvid korten på barnen.

Det kanske blir en text på också –  i guld, ”Sveriges bästa arbetare 2006”.

Eller kanske ett litet charmigt diplom som kan ramas in och hängas på väggen därhemma och sedan gå i arv inom familjen i generationer.

Jaa, man vet aldrig vad den nya regeringen kan överraska med…

Maten i riksdagshuset ska dessutom få ätas tillsammans med en alldeles riktig arbetarminister. Från ett alldeles nytt arbetarparti. 

Jaa äntligen! säger jag. Äntligen!!

 Äntligen ett nytt och modernt grepp för den nya arbetarrörelsen som ligger helt i tiden samtidigt som det finns ett stänk av gamla hederliga svenska värderingar i botten.

Såg en bild av framför mig av hur den duktigaste arbetaren på bruket premieras genom att få komma upp till godset för att titta på när patron röker en cigarr.

I TV har vi ju under åren fått se både topdoggar, popidoler och topmodeller skapas och nu äntligen ska vi få se en topparbetare koras.

 Men frågorna hopas. Hur ska denna person bäst utses?

Det känns ju onekligen viktigt att det verkligen blir den allra bästa arbetaren som ska vederfaras den här äran, man vill ju inte att det riskerar att bara blir vem som helst.

Säkrast är väl att efter tidigare känd och beprövad modell låsa in alla nominerade arbetare i ett hus. Skruva upp värmen så dom klär av sig, ge dom sprit så dom blir fulla, filma allt och alla, dag som natt. Svenska folket kan sedan följa livet i huset under ett antal veckor och sedan blir det utröstning förståss.

 Den som vinner får äta mat i riksdagshuset med arbetarministern och svenska folket kan samlas omkring frågeställningar som ”Vann rätt arbetare?”

 Dom utröstade arbetarna blir egentligen inga förlorare heller. Dom kan i åratal turnera runt i landet genom att hyra ut sig till olika utskänkningsställen, servera sprit och bli ArbetarBengt och ArbetarMonika med hela svenska folket. Kvällstidningarnas löpsedlar kan dagligen rapportera om viktiga saker som dom nominerade har för sig.

ArbetarÅsa köper sig nya bröst, ArbetarSebastian kommer ut, ArbetarRoger viker ut sig och ArbetarSiv som har känt en som har dött…

Både RobinsonÅsor, BondeCamillor, FarmenJannar och BigBrotherLindor kommer att få hård konkurrens. Men så blir det när marknadskrafterna styr.

 Men varför stanna där?

Varför inte passa på att utse Sveriges bästa präst, bästa lärare, bonde, invandrare, pensionär, brottsling eller bästa funktionshindrade person.

Otaliga möjligheter öppnar sig.

  In med alla olika grupper i olika hus, på med värmen, in med spriten, filma alltihopa och rösta ut. Vinnarprästen kan få äta med Göran Hägglund, vinnarbonden med jordbruksministern, vinnarbrottslingen och justitieministern äter ihop och vinnarinvandraren med integrationsministern. Men varför stanna där?

Man kan ju låsa in alla vinnarna sedan – vinnarprästen, vinnararbetaren, vinnarpensionären osv – i samma hus, på med värmen, in med  spriten, filma hela tiden och rösta ut.

På det viset kan man äntligen få skilja agnarna från vetet här i landet och ha möjlighet att utse ”Årets svensk”. Den personen kan ju också få sig ett mål mat i riksdagshuset med lämpligt sällskap och sedan förevisas mer allmänt på Skansen i samband med svenska flaggans dag.

 Men varför stanna där? 

Om fyra år är det riksdagsval igen

Etikettmoln