Kvinnor med feministiska glasögon på – i ett alldeles eget Livsrum – beläget i det Offentliga Rummet.

Woopps!

Vi gör ett litet inhopp i cyberrymden!

Efter ett jättelångt uppehåll.

Det är inte direkt så att vi legat i koma här i Livsrummet sedan i våras – utan vi har i vanlig ordning varit strängt upptagna med att stöka runt med diverse gästspelare i Rummet.

På det stora taget kan vi tyvärr rapportera att ingenting har blivit bättre.

Inte på något sätt.

Möjligen har det mesta blivit värre.

I allas vårt Uterum är det likadant – det vill säga värre.

Ta detta med våldtäkt.

I Sverige polisanmäls det ca 6000 våldtäkter på ett år.

BRÅ, Brottförebyggande rådet, som sammanställer statistik utifrån bland annat polisanmälningar räknar med ett stort mörkertal vad det gäller detta brott.

Man tror att det är ca 23 % som anmäls.

Tidigare har man trott att ca 10 % av våldtäkterna anmäls och att mörkertalet låg på 90 %.

Nu uppskattar man alltså att mörkertalet ligger på 77 %.

Att de flesta våldtäkter inte anmäls alls, det vet vi med säkerhet här i Livsrummet.

Om de 6000 våldtäkter, som ändå anmäls, är 23 % hur många våldtäkter begås egentligen då?

I Livsrummet har vi en räkneapparat.

På ett år begås då 26087 våldtäkter.

Det är 502 våldtäkter varje månad.

Eller ca 72 våldtäkter varje dag.

I Sverige,världens mest jämställda land.

I fredstid.

Av de 6000 våldtäktsanmälningarna går 200 till åtal.

De övriga 5800 anmälningarna läggs ner.

De 200 åtalen resulterar i 130 fällande domar.

Våldtäkt är ett riskfritt brott i vårt land.

 

Vad ska man säga?

bomb

Woopps?

 

 Idag firas den Internationella Kvinnodagen.

I Livsrummet är alla årets dagar Kvinnodagar så vi firar inte något speciellt just idag. När man tittar ut i världen så känns det inte som om vi har så mycket att fira egentligen. Rubrikerna om misshandlade, våldtagna och mördade kvinnor tycks aldrig varit så många som nu.

Runt kaffebordet idag funderas det också över det överallt rådande näthatet mot kvinnor.

Mycket konstigt händer.

Vi har sett exempel på politiskt aktiva män som skriver nedsättande kommentarer om sig själva i kommentarsfält för att sedan polisanmäla blogginnehavaren för förtal. Man häpnas över dessa män som ständigt och på alla sätt vill göra sig så intressanta och ”förföljda” då sanningen egentligen är att ingen egentligen ids eller har tid att bry sig om dem.

Det är kanhända dags att starta upp och mobilisera ”Nätstrumporna”.

Röda förstås.

Men i Livsrummet har vi inte tid att organisera attackgrupper. Vi håller på med annat.

Just idag har vi införskaffat ett köksbord från Begagnade affären – det gamla som givetvis också var ordentligt begagnat (redan innan det blev vårt) blev med åren så vickigt så vi måste stoppa ett hopvikt broschyr under ett av benen. Detta faktum har i flera år lett till både spännande och oväntade inslag i våra kaffestunder.

I övrigt vill vi peka med hela jättelånga fingret mot landets åklagare som är så restriktiva med att ge rädda och våldsutsatta kvinnor kontaktförbud när de ber om hjälp. Vi har ju alla fått se vilka fasansfulla följder detta haft. Kan det vara så att åklagarväsendet i första hand vill värna om de våldsamma männens integritet och deras rätt att få oinskränkt tillgång till ”sina” kvinnor så att man väljer att negligera kvinnors utsatthet och rädsla för sina liv?

Vad hjälper det då med eventuella haveriutredningar i efterskott?

Så kan man undra på den Internationella Kvinnodagen 2013.

Kusligt i Uterummet

Runt om i hela UteRummet sitter små äckliga, stinkande individer vid sina datorer och skriver darrande, bleka och svettiga av upphetsning om hur de ska straffknulla, sönderknulla med basebollträn, pissa på fittluder, sätta den i tvåan i slynor, slå ihjäl, stycka, strimla olika kvinnor som har någon typ av åsikt.

De heter Göran, Kurt, Lennart, Stig, Sture, Per eller Tommy.

Andra är mer fantasifulla och kan kalla sig Medborgare X eller Mr Någonting. ..gärna namn som antyder hjältemod och styrka.

Alla har det gemensamt att de är män – kränkta män.

De är kränkta av att det finns kvinnor som tycker och har åsikter …..om vad de vill och hur som helst.

Och så kan vi inte ha det! Anser mansmobben som frodas i olika kommentarsfält och på flashback. Där är de modiga, stora och starka och sporrar varandra till stordåd med att vara vidrigare och ännu vidrigare. Här hittar man vänner och bundsförvanter i varandra. Man förstår varandra fullt ut. Invandrare ska ut ur landet och kvinnor ska straffas.

Bäst för Sverige vore att det bara fanns Kurtar och Sturar här. Och så några tungamputerade slynor att ta i tvåan förstås.

He he….

Man undrar ju lite över vilka de är – till vardags.

Är det män som delar ut post, skottar tak, kör traktorer, gräver gropar, sitter på olika kontor, handlägger diverse saker, jobbar på lager, administrerar administrationer, står i butiker, säljer damsugare, lagar tänder eller något annat.

Lämnar de sina telningar på dagis först.

Har man mammor, systrar, fruar eller flickvänner?

Kan det så att när de får en stund över förvandlas till kompletta efterblivna, lättkränkta tokdårar med endast reptilhjärnan påslagen?

Eller är alla i vårdnadstvister?

I konflikt med allt och alla som inte erkänner deras fullkomlighet eller ser eller ens anar deras suveränitet? Får de inte sin vilja igenom? Får man inte göra som man vill? Lyder inte omgivningen order? Är det obehagliga småknattar som vill rå om alla hinkarna i sandlådan?

Som skräms av kvinnor som bara ser en mycket liten man…?

Och absolut inget mer.

Som inte ens vill ha dem.

Har de fått för lite…??

Man bröstar upp sig och skriker om batikhäxor, horor, slynor, pissluder eller sliddjur och alla mobb-bröderna blir glada och uppspelta och hänger på.

De är män, kränkta, skrämmande många och yrar upphetsat om yttrandefrihet (men givetvis inte för alla)och skriver manifest och fastslår myndigt ditten och datten.

Uppriktigt sagt är de mest underliga. 

Så kan man tycka i ett Livsrum på en tisdag.

Helt ocensurerat och utan moderator.

 Livsrummet trivs bäst i original.

LivsRummet blickar tillbaka

Livsrummet har överlevt...

Just nu är det mycket väder.

Den globala uppvärmningen känns väldigt avlägsen i vintermörkret.

Brrr…

Vädret graderas numera i olika klassvarningar och snökanoner är inte länge något som bara står i skidbackar.

I LivsRummet styr vi ut oss i sedvanlig och trendig skyddsutrustning, som käcka täckkjolar, piffiga yllemamelucker, raffiga reflexvästar, chicka ryssmössor, sylvassa broddar och stoppar kylarspray i handväskorna.

  

Idag tittar vi bakåt.

Och läser vårt första inlägg i bloggen som gjordes i december 2006.

https://evailivsrummet.wordpress.com/2006/12/07/196584/

Och skrattar.

Många inlägg är ständigt aktuella – som det om Kvotering som också skrevs i december 2006.

 https://evailivsrummet.wordpress.com/2006/12/07/196750/

Vårt mest populära inlägg skrev vi i september 2008, Nyupptäckta gener och svårupptäckta hinnor.

Varje vecka därefter har någon valt att ta del av detta insiktsfulla inlägg.

https://evailivsrummet.wordpress.com/2008/09/12/946951/

Ha ha….

Ibland har vi fått inlägg borttagna men då har vi omgrupperat oss och kommit igen.

Som i september 2008.

https://evailivsrummet.wordpress.com/2008/09/25/961430/

Alla gillar inte oss – märkligt nog.

 

Det dräller av misogynister i världen.

De är förövrigt anledningen och roten till hela incheckningen till LivsRummet.

Utan misogynister – skulle inga LivsRum behövas.

Först skapades misogynisterna – sedan organiserades Livsrummen.

Ensam är sannerligen inte stark.

Att tala är guld men att tiga är jättefarligt – och i tystnaden frodas galenskapen.

Och kärlek – den kan visst rosta.

Så tänker vi här inne idag.

 

 

Hallå där ute i cyberrymden!

Det var länge sedan vi hörde av oss men vi är faktiskt fortfarande kvar här i Rummet om någon undrar över det.

Här i LivsRums-Verkligheten händer så mycket annat så vi hinner inte uppdatera er om alla märkliga förehavanden på Rumsnivå.

Just nu i dagarna räknar vi mest.

Vi räknar alla gäster i Damrum och Barnrum och alla dygn som de varit bebodda.

Vi räknar ihop alla besök i Svängrummet och alla andra samtal som dygnet runt tagits emot samt alla konstiga aktiviteter vi har haft för oss. Och så räknar alla som inte fått någon plats här.

Vi räknar också ihop alla pengar som vi inte längre har kvar och räknar ut hur mycket vi egentligen behöver.

Och så summerar vi och balanserar. Delredovisar och slutredovisar.

Skriver berättelser, skapar statistik samt tittar över planer som väntar på revidering.

Och kvalitetssäkrar.

Förra året var på flera vis ett sorgesamt rekordår.

Det har varit mer av precis allt – utom just av pengar.

Nya betänkliga moln börjar skönjas. Rummen ska uppköpas. Andra aktörer lurar i kulisserna.

Vi samlas runt kaffemuggarna och undrar.

Över en kopp kaffe i Livsrummet

Ska vi orka mer? Vill vi längre? Ska vi lägga ner? Är 28 år i eländesbranchen kanske tillräckligt??

Men så singlar frågorna in.

Har ni tid en stund? Kan jag komma över till er? Har ni plats för mig?

Och vi svarar.

Vi gör en tid för dig. Du kan få komma. Vi gör en plats för dig.

Vi kokar mer kaffe och blir fler runt bordet.

UteRummet hör av sig.

Vi är några här som samlat ihop lite pengar/kläder/ skor/leksaker, vi tänkte att ni kanske behöver…?

Och vi tackar, tar emot och ger bort.

Vi vet ju hur uppskattat och nödvändigt det är – för dem där det sedan hamnar.

Vårt Livsrum är ett nav i ett underligt och ganska skevt hjul.

Vi bestämmer oss för att Rumstera i ett år till då… men sen får vi se…

Vi skickar en tanke och fråga till alla andra Livsrum och undrar hur de tänker?

 

 

I Livsrummet är det skrämmande dåligt med höga arvoden.

Annat är det bland riksdagens ledamöter. 

Johan Hirschfeldt, som är ordförande i riksdagens arvodesnämnd, har sonderat den övriga arbetsmarknadens löneavtal och sett att en höjning av ledamöternas arvoden är nödvändig.

1 300 kronor mer i månaden tycker man blir lämpligt, så från första nov landar man på 58 300 som månadsarvode för ledamöterna. Denna justering uppåt görs varje år.

Här i Rummet undrar vi vilka löneavtal Hirschfeldt egentligen har tittat på.

Säkert är att har han knappast har fått någon vägledning från Sundsvalls kommun.

Där tycker man att hemtjänstpersonalen är på tok för överbetalda eftersom dessa hade omfattats av en lönesatsning för fem år sedan. Därför blir det ingen avtalsenlig ökning av lönen för dem i år – vilken annars hade varit hundra kronor i månaden.  Så hemtjänsten skriver sina namn på protestlistor och har kanske inte insett att de bara är intressanta som grupp under valår.

Då tillhör de en mycket omhuldad grupp av alla politiska företrädare.

Hirschfeldt måste helt enkelt ha fått inspiration från helt andra löneavtal…. knappast från Livsrummens heller.

Så misstänker vi. 

Det som annars oroar under morgonkaffet är Greenpeaceaktivisternas aktiviteter på landets kärnkraftverk.

Dels att man kan ta sig dit på cykel och via stegar klättra in på området och uppehålla sig där över ett dygn utan att bli upptäckta. Men det som oroar än mer är att Ringhals informationschef Gösta Larsson inte tycker att detta är något bevis på bristande säkerhet.

Nu tänkte väl inte Greenpeace utföra något terrordåd men bara tanken på att vem som helst skulle kunna göra samma manöver med en helt annan agenda – det oroar oss.

Alla i Livsrummet har förstås tagit vårt ansvar och gjort vad vi kunnat i denna fråga – nämligen röstat NEJ – vilket sedan omvandlades till ett NJA och sedan uppenbarligen numera är ett JA…? 

Vi har inte heller tröstats av uttalanden som att just våra kärnkraftverk är ovanligt säkra.

Tvärtemot informationschefen tycker vi att detta är bevis på bristande säkerhet.

Vi oroar oss över att den säkerheten antagligen gäller så länge inget händer.

Tänk om Ringhals skulle bli föremål för Lars Vilks konstiga konstprojekt?

Vad skulle inte kunna hända då? 

I Amerika håller just presidentfrutävlingen på. Just nu lär Michelle Obama leda den.

Det har Washington post och ABC News räknat ut. 

Och här i Livsrummet är vi så litterärt obildade så vi tänkte, Mo Yan – vem är han??

Vi får ta en påtår och läsa horoskopet helt enkelt.

För där står det väl bara sanningar väl…??

Rum i Livsrummet

I sviterna av det oväntade och plötsliga andrummet bokade vi upp mormor Hilmas lönnrum (som har en trevlig rumsinredning) som lunchrum i centrum.

Detta för lite rådrum och kackalorum tillsammans med Högsta Hönan.

Sedan har vi för avsikt att fortsätta rumstera i svängrummet.

Med lite rumstempererat, lite krumelurer, lite rumsren rumba men planerar att förståndigt drumla hemåt innan rumsuppfattningen helt grumlas.

 

Saken är den att vi äntligen har fått lite drag under galoscherna genom både traderaauktionsinkomster och trisslotterivinster.

Plötsligt så händer det!

Och nu har det hänt i Livsrummet.

 

Två tappra rödstrumpade cyklister rumlade förbi Livsrummet härförleden.

De behövde husrum så vi installerade dem i gästrummen, dinerade och bjöd på massage i hjärterummets behandlingsrum då allt cyklande framkallat ont i både ben och rumpmusklelaturen. Utan trumpna miner och utan större krumbukter trampade de sedan vidare söderut mot nya damrum och andra forum.

 

I övrigt trampar Livsrummet som vanligt på i ullstrumporna.

Etikettmoln